Var ett nu tag sen jag skrev här (igen) och undrar varför dessa uppehåll hela tiden. Har faktiskt inte heller något bra svar för när jag tittar några tidigare inlägg om att jag skall skriva om ett par filmer jag har sett så visar det sig att jag bara har skrivit om en film och det är både snålt och illa. Det borde liksom skrivas hela tiden typ. Nu är det ju lite så att jag har glömt mycket av filmerna...eller snarare förträngt. Alla av dom var inte dåliga men en och annan kunde jag vara utan *host*The Unborn*host*. Varför denna förträngning då? Får att jag skall kunna se ännu mer film så klart och skriva om...som det har gått så bra med eller inte dock så kan jag nämna vilka filmer jag har sett på sistone:
*Transformers 2: Revenge of the fallen - Skit i alla recensioner. Vad vet dom egentligen om Transformers (eller så jag vill tro), Nada, noll, zero whatever. Uppväxt med Transformers och avgudar Peter cullen. Så vad mer kan man egentligen begära? En tredje film kanske? Ja tack. Men filmen går inte utan några fel. För vi känner Michael Bay och han är ju inte alltid bäst på att göra uppföljare (Bad Boys II) och han har en tendens att lägga till en timma eller så extra också. I detta fallet så var det inte det som var problemet utan snarare alla karaktärer. I första filmen vet jag att jag satt och beklagade mig över att det var få Transformers med (speciellt Autobots). Denna gången vill jag påstå att det var för många. Det var många som man bara fick se en glimt av samt veta namnet och jag fick chans att "oooha" lite och sedan försvann de men för att synas möjligtvis mot slutet. Sen var väl kanske det inte var den bästa tolkningen av Autobot:en Jetfire. Visst, kul version av honom och jag skrattade rejält men samtidigt så kändes att Herr Bay antingen hade glömt vem Jetfire var eller om han bara inte kände till honom. Kan tänka mig att många fans känner likadant. Dock helt klart kudos till att han hade form som det legendariska flygplanet SR-71 "Blackbird". Skall bli spännande och se vad dom kan lägga till för blue-ray utgåvan för att jag kommer lätt vara en av dom som kommer stå först i kö.
*The Proposal - Sandra Bullock och Ryan Reynolds möts i en förutsägbar romantisk komedi. Det var ett tag sen man såg Bullock på den vita duken men är mer än gärna välkommen att fortsätta att synas. För jag vet inte om vad hon har gjort för att hålla sig i form men jag lovar det har funkat. För mig så var Reynolds inte känd förrän jag jag såg honom som Deadpool i X-men Origins: Wolverine och även om han syntes ytterst lite i den filmen så gillade jag honom. Känns tryggt också att veta att han kommer spela som Deadpool i sin egen origin-film samt Green Lantern. Snacka om att ha ligga med både Marvel och DC Comics. Skit samma det var inte om Reynolds filmen handlade om eller tja, till viss del. Filmen må kännas som en "tant-film" men jag gillade den faktiskt. Härliga karaktärer om än så få och slutet väldigt väldigt förutsägbart så var den så där lagom god att krama om och det var svårt att hålla sig till "aaaawww". Vill man nu inte se den för att det är en tant-film se den för att det är två väldigt snygga skådespelare. Yttligt, ja men sant.
*Brüno - Jag vill endå påstå att jag har sett den...45 min. av den åtminstone. Det var inte för jag inte klarade av den galna humorn som Sasha Baron Cohen har i sitt huvud. Utan för att bion som den sågs på slocknade av tekniska fel (officiella andledningen: Blix nedslag ifrån klar blå himmel). Även nu om det blev bara så 45 min. av filmen så kände jag att detta är inte en film jag gärna sätter mig och betalar för att se igen. Inledningen var rolig och det var faktiskt ett par roliga scener samt att jag gillar Cohen's alterego Brüno mer än säg Borat då jag hade svårt att skratta åt filmen. Jag kommer ju vilja att se hela Brüno igen men inte på bio för det kändes den inte riktig värd enligt mig.
*Harry Potter & The half-blood prince - 6:e filmen i den långa serien omgjord ifrån böckerna med så klart samma titel. Alla känner till Harry Potter eller tja, folk borde känna till honom. För har man inte läst böckerna (jag) eller sett filmerna så bör man ta sig i kragen och ge sig på någon av valen. Även om jag inte har bekantat mig med böckerna och har säkert inte lika mycket pondus som en som har läst alla böcker och även sett de 6 filmerna. Och det kan jag hålla med om för jag har inte som helst någon aningen om hur "världen" är uppbyggd i böckerna men tycker jag kan nog gott säga att jag tycker om Harry Potter filmerna samt den senaste om man bortser ifrån böckerna (som jag i detta fallet tänker göra). 6:e filmen är helt klart den mörkaste filmen i serien. Mörk himmel och moln hänger över Hogwarts som ett täcke. Det går inte att undvika helt enkelt. Dock så blir blomstrar karaktärerna och man känner verkligen Daniel Radcliffe & Co. är bekväma i sina roller som känns tryggt. Dock så är känns det mindre "tryggt" att sista filmen, Harry Potter & The Deathly Hallows kommer att delas upp i två delar. Som gör det väldigt surt för oss som bara väntar på filmerna. Men om jag börjar läsa böckerna så bör jag ju vara klar med alla sju innan första delen av sista filmen har premiär.
*Year One - Jag älskar Jack Black. Jag gör verkligen det. Hade jag varit yngre och ville ha en idol att se upp till så hade det varit Jack Black. Hade försökt att prata som honom och lika galen. Dock så är ju sanningen inte så och jag ser honom mest en skådespelare nu. En kändis helt enkelt och tur är väl ändå det för hans senaste film tillsammans med Michael Cera går väl lite halvljummet in i hjärtat. Gillar verkligen kemin mellan Black och Cera men varken någon av dom spelar utan för sina ramar. Black är ju som han är och gör sitt race medan om man har sett Juno (Rekommenderas att ses för övrigt) så får man en ganska bra bild av hur Cera's karaktär är. Och längre kommer dom inte heller med ett alldeles för hastigt slut (som ger lite av en uppföljare) och alldeles för många deju vus av Tenacious D (ödet och den valde och så vidare) även om den skiljer sig väldigt mycket i miljö. Dock så driver dom friskt om religion och det är ju alltid kul, om man är ateist.
Så det var en snabb men väldigt lååång av vilka filmer jag har minglat runt denna sommaren. Ser framemot några filmer till men dom kan jag ju inte direkt skriva om eftersom jag inte har sett dom än (duh). Men den som väntar på någonting gott väntar oftast för länge (i mitt tycke).
7/30/2009
7/10/2009
Iphone + Hatsune Miku = True Love
Ni som direkt känner mig mer än möjligtvis via denna blandade blogg så kan jag nog påstå att jag lätt bli besatt av saker och ting när jag också väl blir det så vill jag veta så mycket som möjligt och dylikt (därför är jag bästa vän med Wikipedia). Oftast händer detta efter ha kanske sett en film, spelat ett spel eller kanske lyssnat på en viss musik (och dom säger att media inte påverkar oss). I vilket fall så har mitt beroende blivit lite mångfaldigt. För jag har är högt upp i det blå utav följande och skall gå igenom dom steg för steg om varför jag har denna besattheten:
1, Iphone ~ Oki, kanske inte så oväntat faktiskt att denna skulle ligga högst upp. Jag har nämnt i nästa varje inlägg att jag har hållt på med min iphone. För är det inte att försöka hitta roliga spel, så är det scrolla upp och ner i Cydia för att se om det finns något smart program eller bara ibland bara meningslöst surfa på den istället sitta vid datorn som är två meter bort. Känner att det är svårt att förklara vad det är som driver detta behov att hålla på att fixa med den men antagligen är det för att det är en pryl med väldigt många möjligheter. Jag nämnde också för ett bra tag sen att jag hade svårt att överge min gamla mobil som var en N95:a men nu...Det är helt otänktbart att jag skulle kunna ha en annan mobil (om det inte var en till iphone). För att det är ju inte bara en mobil utan det är ju en media-...pryl...för om jag faktiskt RINGDE och använde den just för att ringa lika mycket som jag sitter och juxar på den så hade det varit helt otroligt. Men så är ju inte fallet.
För jag ringer sällan med den (SMS:ar för det mesta) och lyssnar på musik när jag är på väg någonstans. För det som jag nämnde ovan så är det bara en massa jux jag gör på den. Igår satt jag säkert 9 timmar (jag och Joy kom fram till det då jag först uppe i 12) för att göra ett tema till den. Det var faktiskt ett par jobbiga timmar och det var många gånger som jag bara ville ge upp men jag vill ju inte ha ett halvfärdigt tema. Så efter allt är sagt och gjort så sitter jag endå och letar efter mer saker som jag kan förbättra mitt egna tema. Även nu om det inte blir lika radikalt som kanske igår så är det ständig jakt på att försöka göra den så personlig som möjlig. Och dom säger att datorer är personliga igen, pfff, pytsamt.
2, Hatsune Miku ~ Innan ni alla bli allt fördomliga om att det är ett japanskt namn och tror att det är en hett modell som är kär i så har ni helt fel. Utan det är värre (tro det eller ej). Hatsune Miku är en produkt ur en lite udda serie, Vocaloids som är i sitt är ett data-program. Detta program släpptes först 2006 och är ett typ av musik-program. Dock väldigt avancerat och mer annorlunda än vad som vanligen väntas. Vocaloids fungera på det sättet att istället för att skapa "musik" så kan man skapa sång. Alltså du kan skriva in ord och meningar för att sedan låta programmet "sjunga" orden eller meningarna. Dock skall det nämnas att det är japanska program (tror att de släpptes två program i västländerna också) och det innebär att det är japanska som skrivs in och det sjungs så klart japanska. I Många fall låter det extremt elektroniskt men de som kan har gjort riktigt bra låtar. Låter säkert helt galet men ni som vet vilka Gorillaz är så förstår ni nog konceptet förutom att det inte finns någon artist bakom längre. Visst, rösterna är "lånade" utav artister/röst-skådepelare men resten är upp till skaparen hur allt skall låta. Men gör er den tjänst att kolla upp wikipedia så förstår ni nog bättre (en länk finner ni nedan).
Tillbaka till Hatsune Miku för det var ändå henne som är var ämnet ju. Men som jag nämnde så är hon egentligen ingen person utan ett program kan det väl kallas. Så hon väl kallas som en virtuel artist. Först så var jag inte så förtjust i varken henne eller musiken. Snarare var det väl rösten då den kan ta sig oväntat högt upp på ton-skalan. Men efter ha hört några låtar av bättre kvalitet så var jag helt såld. För otränade öron så kan nog det elektroniska bli jobbigt och har man svårt för japansk musik så gör det ingen vidare eller. Kanske inte det bästa valet att ta om man vill uppskatta japansk musik. Men youtube är ett säkert val om ni vill se eller höra någoting av sk. framtiden pop-idol. Och ni kan ju gissa vad det blev för tema till Iphonen (*suck* jag är så sorlig ibland).
3, Youtube ~ Jag funderar egentligen på att flytta Youtube till första plats då det är faktiskt tack vare Youtube jag har fått dessa "bekymmer". För hade det inte varit så att dom visade hur man gjorde olika saker och ting med iphonen och hade en massa videos av Hatsune Miku så hade jag haft mindre vetskap om dom så med andra ord källan till allt ont är Youtube. Säger bara en sak, fan för att vara en Youtube-junkie.
Efter ha skrivit av mig lite av mina tunga "droger" så är det direkt till kojs då jag skall upp vid fem eller så på morgonen. Jobbet kallar och en båt går alldeles för tidigt för min smak.
För ni som vill läsa mer om Vocaloids och inte förstod vad jag menade.
1, Iphone ~ Oki, kanske inte så oväntat faktiskt att denna skulle ligga högst upp. Jag har nämnt i nästa varje inlägg att jag har hållt på med min iphone. För är det inte att försöka hitta roliga spel, så är det scrolla upp och ner i Cydia för att se om det finns något smart program eller bara ibland bara meningslöst surfa på den istället sitta vid datorn som är två meter bort. Känner att det är svårt att förklara vad det är som driver detta behov att hålla på att fixa med den men antagligen är det för att det är en pryl med väldigt många möjligheter. Jag nämnde också för ett bra tag sen att jag hade svårt att överge min gamla mobil som var en N95:a men nu...Det är helt otänktbart att jag skulle kunna ha en annan mobil (om det inte var en till iphone). För att det är ju inte bara en mobil utan det är ju en media-...pryl...för om jag faktiskt RINGDE och använde den just för att ringa lika mycket som jag sitter och juxar på den så hade det varit helt otroligt. Men så är ju inte fallet.
För jag ringer sällan med den (SMS:ar för det mesta) och lyssnar på musik när jag är på väg någonstans. För det som jag nämnde ovan så är det bara en massa jux jag gör på den. Igår satt jag säkert 9 timmar (jag och Joy kom fram till det då jag först uppe i 12) för att göra ett tema till den. Det var faktiskt ett par jobbiga timmar och det var många gånger som jag bara ville ge upp men jag vill ju inte ha ett halvfärdigt tema. Så efter allt är sagt och gjort så sitter jag endå och letar efter mer saker som jag kan förbättra mitt egna tema. Även nu om det inte blir lika radikalt som kanske igår så är det ständig jakt på att försöka göra den så personlig som möjlig. Och dom säger att datorer är personliga igen, pfff, pytsamt.
2, Hatsune Miku ~ Innan ni alla bli allt fördomliga om att det är ett japanskt namn och tror att det är en hett modell som är kär i så har ni helt fel. Utan det är värre (tro det eller ej). Hatsune Miku är en produkt ur en lite udda serie, Vocaloids som är i sitt är ett data-program. Detta program släpptes först 2006 och är ett typ av musik-program. Dock väldigt avancerat och mer annorlunda än vad som vanligen väntas. Vocaloids fungera på det sättet att istället för att skapa "musik" så kan man skapa sång. Alltså du kan skriva in ord och meningar för att sedan låta programmet "sjunga" orden eller meningarna. Dock skall det nämnas att det är japanska program (tror att de släpptes två program i västländerna också) och det innebär att det är japanska som skrivs in och det sjungs så klart japanska. I Många fall låter det extremt elektroniskt men de som kan har gjort riktigt bra låtar. Låter säkert helt galet men ni som vet vilka Gorillaz är så förstår ni nog konceptet förutom att det inte finns någon artist bakom längre. Visst, rösterna är "lånade" utav artister/röst-skådepelare men resten är upp till skaparen hur allt skall låta. Men gör er den tjänst att kolla upp wikipedia så förstår ni nog bättre (en länk finner ni nedan).
Tillbaka till Hatsune Miku för det var ändå henne som är var ämnet ju. Men som jag nämnde så är hon egentligen ingen person utan ett program kan det väl kallas. Så hon väl kallas som en virtuel artist. Först så var jag inte så förtjust i varken henne eller musiken. Snarare var det väl rösten då den kan ta sig oväntat högt upp på ton-skalan. Men efter ha hört några låtar av bättre kvalitet så var jag helt såld. För otränade öron så kan nog det elektroniska bli jobbigt och har man svårt för japansk musik så gör det ingen vidare eller. Kanske inte det bästa valet att ta om man vill uppskatta japansk musik. Men youtube är ett säkert val om ni vill se eller höra någoting av sk. framtiden pop-idol. Och ni kan ju gissa vad det blev för tema till Iphonen (*suck* jag är så sorlig ibland).
3, Youtube ~ Jag funderar egentligen på att flytta Youtube till första plats då det är faktiskt tack vare Youtube jag har fått dessa "bekymmer". För hade det inte varit så att dom visade hur man gjorde olika saker och ting med iphonen och hade en massa videos av Hatsune Miku så hade jag haft mindre vetskap om dom så med andra ord källan till allt ont är Youtube. Säger bara en sak, fan för att vara en Youtube-junkie.
Efter ha skrivit av mig lite av mina tunga "droger" så är det direkt till kojs då jag skall upp vid fem eller så på morgonen. Jobbet kallar och en båt går alldeles för tidigt för min smak.
För ni som vill läsa mer om Vocaloids och inte förstod vad jag menade.
7/07/2009
My name is not Caroline, it's Coraline
Efter ha funderat länge och nog om hur jag skall hylla den omskapta Coraline från bok till film. Dock vill jag nämna att jag INTE har läst boken men blev/är ytterst nyfiken på att läsa den så det blir säkerligen ett besök hos sfbokhandeln för att se om de kan ha den på lager. Men det är inte boken som jag vill göra sig hörd utan filmen. Efter ha sett trailern till någon tidigare film som jag säkert har glömt bort i början av året så kunde jag knappt bärga mig till att se filmen. Dock så tog det sin tid att se den och jag hann precis se den innan de tog bort den ifrån bion.
Så vad är det som gör denna film så intressant? Dels är det ju den underbara stop motion-animationen som har gått upp i 3-D denna gången och det är ju bara för undebar att se på. Är man fan av Tim Burton så vet man helt klart vad man har och vänta sig. För som det inte vore nog så är filmen också skriven och regiserad av Henry Selick som har även har stått för Night before Christmas. Och med ett intro där en hand som påminner alldeles för mycket om Edward Scissorhand som tömmer en dock på allt sitt innehåll och fyller den på nytt och gör en ny betydelsefull docka. En docka som är alldeles för lik huvudkaraktären, Coraline.
Det man möts i filmen är en ganska roande historia om en flicka som just heter Coraline (Jones) och blir nyinflyttad till ett nytt boende som heter charmigt nog Pink hotel apartments tillsammans med sina arbetsnarkomaner till föräldrar. Snabbt blir hon utråkad och brist av uppmärksamhet ifrån sina föräldrar börja hon utforska huset och dess utegård. Där hon träffar på de andra grannarna som är tillhör mer den underligare typ. Vi har den blåa-hudade ryssen Mr. Bobinsky som lever på rödbetor och gymnastik. De två pensionerade skådespelerskor/modellerna, Ms. Spink och Ms. Forcible som är ägare av ett x antal Skotska terrier inkl. ett par uppstoppade. Samt den puckelryggade pojken Wyborn som stryker omkring på sin "motorcykel" tillsammans med en svart katt. Så det finns helt klart en hel del lustiga, underliga och älskevärda karaktärer. Men under sin utforskning så finner hon en nyckel som verka leda till en liten dörr i huset som i sitt leder till en exakt likadan värld som den hon lever i men helt klart mer annorlunda (om det nu går). Där alla personer som hon känner i den verkliga världen beter också en aning annnorlunda och minst sagt hennes mamma och allting verkar perfekt i den "andra" världen, nästan för perfekt. Och egentligen det enda som verka "onormalt" är att istället för ögon så har de knappar. Men självklart så är det någoting som pågår i den andra världen och Coraline snurras in i en jakt utan dess like.
Musiken var stämmningful och spelar sina bästa kort när det behövs. Men måste nog ändå säga att jag blev överraskade över att barn/ungdoms-skådespelerskan Dakota Fanning spelar Coraline. Fanning är annars känd för Man on fire, War of the worlds, Charlotte's web för att nämna några storfilmer men har inte direkt fastnat för henne. Däremot i Coraline gör hon sig verkligen hörd och hon känns som hon verkligen vill vara och leva som Coraline. De övriga rösterna spelas bra och tom. en viss Ian Mcshane tar sig an den blåa ryssen Mr. Bobinsky. Men måste jag tillägga att hatten går endå till Teri Hatcher som gör sin roll som Coraline's mamma/andra mamma nästintill perfekt. Det är visst så en desperat hemmafru verkligen ryter när hon vill ha någoting.
Så åter till första frågan som nämndes början av inlägget, varför är filmen så intressant. Dels väldigt mycket av det jag har redan skrivit. Handlingen är roande och man får helt klart starka vibbar av Alice in Wonderland och ni som känner till Hans & Greta kommer nog få lite "deja vú". De härliga karaktärerna som verkligen för liv till det annars ödsliga Pink Hotell Apartments. Och hälften av filmen så känns det nästan som en dektetiv-film (dock med väldigt uppenbara lösningar) också. Är du ett fan till Tim Burtons filmer och andra filmer av samma typ så är helt klart Coraline någoting för dig och ett måste att se. Och även för den som har svårt för dessa filmer borde verkligen se den för sin charm av användning av andra "sagor". Nämnde jag att den visades i 3D-bio? Superb.
Så vad är det som gör denna film så intressant? Dels är det ju den underbara stop motion-animationen som har gått upp i 3-D denna gången och det är ju bara för undebar att se på. Är man fan av Tim Burton så vet man helt klart vad man har och vänta sig. För som det inte vore nog så är filmen också skriven och regiserad av Henry Selick som har även har stått för Night before Christmas. Och med ett intro där en hand som påminner alldeles för mycket om Edward Scissorhand som tömmer en dock på allt sitt innehåll och fyller den på nytt och gör en ny betydelsefull docka. En docka som är alldeles för lik huvudkaraktären, Coraline.
Det man möts i filmen är en ganska roande historia om en flicka som just heter Coraline (Jones) och blir nyinflyttad till ett nytt boende som heter charmigt nog Pink hotel apartments tillsammans med sina arbetsnarkomaner till föräldrar. Snabbt blir hon utråkad och brist av uppmärksamhet ifrån sina föräldrar börja hon utforska huset och dess utegård. Där hon träffar på de andra grannarna som är tillhör mer den underligare typ. Vi har den blåa-hudade ryssen Mr. Bobinsky som lever på rödbetor och gymnastik. De två pensionerade skådespelerskor/modellerna, Ms. Spink och Ms. Forcible som är ägare av ett x antal Skotska terrier inkl. ett par uppstoppade. Samt den puckelryggade pojken Wyborn som stryker omkring på sin "motorcykel" tillsammans med en svart katt. Så det finns helt klart en hel del lustiga, underliga och älskevärda karaktärer. Men under sin utforskning så finner hon en nyckel som verka leda till en liten dörr i huset som i sitt leder till en exakt likadan värld som den hon lever i men helt klart mer annorlunda (om det nu går). Där alla personer som hon känner i den verkliga världen beter också en aning annnorlunda och minst sagt hennes mamma och allting verkar perfekt i den "andra" världen, nästan för perfekt. Och egentligen det enda som verka "onormalt" är att istället för ögon så har de knappar. Men självklart så är det någoting som pågår i den andra världen och Coraline snurras in i en jakt utan dess like.
Musiken var stämmningful och spelar sina bästa kort när det behövs. Men måste nog ändå säga att jag blev överraskade över att barn/ungdoms-skådespelerskan Dakota Fanning spelar Coraline. Fanning är annars känd för Man on fire, War of the worlds, Charlotte's web för att nämna några storfilmer men har inte direkt fastnat för henne. Däremot i Coraline gör hon sig verkligen hörd och hon känns som hon verkligen vill vara och leva som Coraline. De övriga rösterna spelas bra och tom. en viss Ian Mcshane tar sig an den blåa ryssen Mr. Bobinsky. Men måste jag tillägga att hatten går endå till Teri Hatcher som gör sin roll som Coraline's mamma/andra mamma nästintill perfekt. Det är visst så en desperat hemmafru verkligen ryter när hon vill ha någoting.
Så åter till första frågan som nämndes början av inlägget, varför är filmen så intressant. Dels väldigt mycket av det jag har redan skrivit. Handlingen är roande och man får helt klart starka vibbar av Alice in Wonderland och ni som känner till Hans & Greta kommer nog få lite "deja vú". De härliga karaktärerna som verkligen för liv till det annars ödsliga Pink Hotell Apartments. Och hälften av filmen så känns det nästan som en dektetiv-film (dock med väldigt uppenbara lösningar) också. Är du ett fan till Tim Burtons filmer och andra filmer av samma typ så är helt klart Coraline någoting för dig och ett måste att se. Och även för den som har svårt för dessa filmer borde verkligen se den för sin charm av användning av andra "sagor". Nämnde jag att den visades i 3D-bio? Superb.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)