Back to high school

Jag gillar att bli överraskad. Vem gör inte det egentligen men jag gillar verkligen det, en liten känsla av lycka som jag kan sänka tänderna i och bara ta åt mig så mycket av det som möjligt. I detta fallet blev jag överraskad över en tv-serie. Jag gillar faktiskt tv-serier. Jag må kanske vara en slavisk följeslagare av alla olika CSI eller fruar i Desperate Housewives men serier som verkligen tar en på sängen med smart script, snygg presentation, djup och anpassande soundtrack eller intressanta karaktärer så som Dexter, House M.D, X-files, Top Gear (visst, det är väl inte en tv-serie per sé men snygg presentation och helt klart härliga programledare), Terminator: Sarah Connors Chronicles för att nämna några. Dock har House M.D alltid varit högst upp på listan då den verkligen klickar på alla ovannämnda punkter. Men allting ändrades nu i vintras när en serier vid namnet Glee tog sig an mig. Jag hade sett reklam för den och fann den intresserad och jag vet att min älskling hade nämnt den men nackdelen är ju alltid att hålla dessa fasta tv-tider. Så med lite magic så gick jag tillbaka i tiden och började om från början.

Glee har inte så spännande story. Då det handlar mer eller mindre om en lärare som tar efter en välkänd och lyckad skol-klubb som hade sina gansdagar när han själv var elev på skolan. Dock de senaste åren så har klubben förfallit och det blir upp till läraren att visa att dörren till att lyckas trots att man är osäker, tönt, allmänt okänd för resten av skolan. Oki, jag kanske inte gör den roligare genom bara skriva lagom monotomt men allt förklara sig själv redan de första 10 min. in i första avsnittet.

Serien kan tom. tyckas ganska töntig och "mainstream" då det är "high school"-tema och skall jag vara ärlig så är det inte min typ av sort. Men det är någoting med serien som får mig bara att tappa andan och le av lycka när jag tittar på serien. Underligt nog är det då serien egentligen inte har några direkta kontriversiella karaktärer a'la Dr. Gregory House eller Dexter. Jag menar du har Tina (Jenna Ushkowitz) asiatisk i lite alternativ klädstil och blåa slingor i håret, Kurt (Chris Colfer) som är ett offer för de tuffa am.fotboll-spelarna samt att han är gay och verkligen mer åt det rosa hållet. Sen så har du självklart cheerleaders och som är de coolaste och hippaste i skolan och en kille vid namnet Artie (Kevin McHale) som sitter i rullstol. Det närmasta i storhet av Dr. House är den självgoda Sue (Jane Lynch) som gör allt för att vinna och då menar jag verkligen allt. Alltså ganska standardtyp av roller. Däremot så spelas rollerna med verkligen hjärta och själ. Det är lätt att ta till sig alla och man gör sig snabbt med att hitta favoriter och mindre favoriter så klart men lita på att bli även där överraskad.

Att serien har en snygg eller en smart presentation är väl smaksak precis som alla covers men allt det där faller verkligen mig i smak. Koregrafin kan dock ibland kännas lite tafatt och töntig men samtidigt så glänser den till lite här och var. Dock så skiljer det sig lite ifrån vanliga "musikaler" då låtarna görs genom en "show" eller bara träning i audiotriet som gör det hela mer naturligt att det sjungs i serien. Självklart så är det vissa tillfällen så blir det nästan lite av en musikvideo som är självklart uppskattat. Men det är endå musiken som gör det för mig. Valet av alla låter är allt ifrån låtar som har toppat och lite mindre okända låtar. Men man känner att varje låt och "föreställning" i serien har valts ut noga och vill gärna förmedla ut ett budskap om varför exakt den låten bli vald. Sen även om jag har svårt för vissa som sjunger i serien så är större delen av allt sjungande wunderbar. För det är klart att man blir kär i Lea Michele' röst som spelar 'Rachel' i serien och för sedan inte tala om Amber Riley. Har en helt extrem röst och sjunger som en gudinna och klär sig bra i rollen som 'Mercedes'. Ja, jag skulle kunna ge rosor till nästan alla i serien men det är väl endå inte hela syftet. Däremot för er som kanske läste mitt sista inlägg och även la upp en liten klipp på en av de många "föreställningarna" i serien så kommer det upp en lite top. 5 även om den säkert inte kommer vara helt rättvis då det finns egentligen alldeles för många favoriter att välja utav samt att man inte alltid hittar EXAKT det man vill ha på youtube.

Serien har däremot sina skavanker och jag har tror nog att jag har nämnt lite om dom men det som gör att jag så fastnat för denna underbara serie är just momentet att bli överraskad. Jag skulle aldrig tro att jag skulle gilla den så mycket så att den kunde slå ner House M.D min lista och att Glee känns så mycket mer vuxen men endå behåller att det faktiskt handlar om elever och dagens ungdomar. Självklart är det drama så mycket drama och tvister men musiken och showen som ställs till väger så tungt att draman kommer i andra hand. Serien ger lite eftertanke om en sån klubb fanns när jag var i den åldern så hade jag helt klart varit där. Men endå inte på ett bittern sätt om hur det kunde förändrats ens liv utan mer hur mycket glädje som man hade tagit del av och så kul önskade jag också att jag kunde haft det. Oki, det sista lät kanske lite bittern men det gör ju dock inte serien sämre.

Så summan av allt är att detta är verkligen en tv-serie som måste ses. Den kanske inte är just för alla i och med sitt tema och den visas nästan som en musikal men just i tv-serie format som i är mitt tycke så jädrans smart och det görs endå på ett smart sätt. Sen som jag nämnde så är karaktärernatyperna si så där men samtidigt så kan det nog inte förväntas så mycket av denna typ tema. Men val av musiken och hur den utförs är helt underbart och det är väldigt lätt att glömma att det faktiskt är covers. Därmed jag ställer mig frågan varför ingen annan har gjort detta tidigare?

Nu till bästa låt/performence top:5

5.

4.

3.

2.

1.

Ber lite om ursäkt av den blandad kvalite av klipp men som sagt youtube är inte alltid bäst endå. Enjoy!

Glee me if you can

Då det är alldeles för sent och jag orkar inte dra igång något "nytt" men jag vill bara hylla denna härliga och sköna serie som går vid namnet, Glee. Tänker skriva lite mer om mina tankar och så om några dagar men ta för er av en av de bästa cover på Queens odödliga låt "somebody to love". Låt gåshud härja fritt.

Klapp your hands

Åter ett tag sen jag skrev här och jag lovar att jag inte det inte kommer att handla om Kent. Kanske råkar jag nämna nåt om gruppen men det är inte tillhörande ämnet. Dock så undrar jag om hela den här "trenden" om julklappar. Är lite förvirrad över det? Gissar på att jag har blivit så gammal nog att jag kan faktiskt köpa det mesta jag vill ha och känner sällan behöv att tvinga någon annan köpa någoting åt mig. Oftast är det ju också så att när det frågas om vad man vill så nämner man ju egentligen bara tråkiga o "behövande" saker. Alltså ting som man helst inte vill köpa själv men som kommer användas och uppskattas. Men varför denna utveckling av sådant samvete? Kanske är det så att man vill vara lite finkänslig och inte ses som en självisk typ för att man egentligen önskar sig just DEN klappen.

Som liten var det ju alltid stort med en låååång önskelista men egentligen varför skulle den slutas att användas? Skillnaden är väl i så fall bara sakerna på den. Men som jag skrev ovan så har JAG ivilketfall kommit åter igen till den åldern där jag kanske inte är så viktig som när jag tyckte jag var som barn. Nämnde för en kompis att jag hade en del presenter kvar att skaffa och la till kommentaren om jag är jultomten. Haha, jag skrattar lite åt den tanken. Varför inte? Eller kanske åtminstone att det är tid att ge tillbaka lite...Dock så är jag ensambarn och jag har faktiskt inte så många att köpa åt tillskillnad som andra som kanske har syskon, syskonbarn, kusiner, ja hela släkten. Dock så har jag så klart också släkt men det har nog aldrig varit så extremt stort att ge till varandra i den viss mån i och med vi inte träffas så oftas om ens vid jul, notera dock att det är mer under de "vuxna" och senare åren. Varför det har blivit så kan jag tyvärr inte svara på. Men tiden tar ibland isär vissa ting.

Men åter tillbaka till att ge igen. Och än hur mycket jag så gärna vill ge tillbaka genom klappar så förblir mitt huvud tomt på presenter. För precis som jag så gärna svarar på frågan: "Vad vill du/ni har till jul?". Svar: "Ingen aning, men vad som helst blir bra." Tack för den liksom men jag gissar att det är exakt vad mina föräldrar och min älskling tänker efter jag har svarat likadant. Dock får man några förslag och försöker hitta variationer av dom men jag önskade att jag kunde vara mer kreativ. Men gissar att pressen blir för stor, haha.

Tro nu inte att jag är en bitter Dr. Jeckyll som längtar att till att bli Mr. Hyde utan jag trivs med att slå in presenterna (tackar, min tid på Tradition/EB Games/Gamestop för detta) all vad det nu innbär, förutom rimm. Då både jag och min älskling har konstaterat att jag är helt usel på det. Men jag antar med detta inlägg att jag bara vill tycka till om hysterin om julklappar. Inte för jag kom fram till någonting under denna tiden som detta inlägg skrevs men en sak vet jag. Julklapps-hysterin ÄR en del av julen och är här för att stanna.