Jag gillar att bli överraskad. Vem gör inte det egentligen men jag gillar verkligen det, en liten känsla av lycka som jag kan sänka tänderna i och bara ta åt mig så mycket av det som möjligt. I detta fallet blev jag överraskad över en tv-serie. Jag gillar faktiskt tv-serier. Jag må kanske vara en slavisk följeslagare av alla olika CSI eller fruar i Desperate Housewives men serier som verkligen tar en på sängen med smart script, snygg presentation, djup och anpassande soundtrack eller intressanta karaktärer så som Dexter, House M.D, X-files, Top Gear (visst, det är väl inte en tv-serie per sé men snygg presentation och helt klart härliga programledare), Terminator: Sarah Connors Chronicles för att nämna några. Dock har House M.D alltid varit högst upp på listan då den verkligen klickar på alla ovannämnda punkter. Men allting ändrades nu i vintras när en serier vid namnet Glee tog sig an mig. Jag hade sett reklam för den och fann den intresserad och jag vet att min älskling hade nämnt den men nackdelen är ju alltid att hålla dessa fasta tv-tider. Så med lite magic så gick jag tillbaka i tiden och började om från början.
Glee har inte så spännande story. Då det handlar mer eller mindre om en lärare som tar efter en välkänd och lyckad skol-klubb som hade sina gansdagar när han själv var elev på skolan. Dock de senaste åren så har klubben förfallit och det blir upp till läraren att visa att dörren till att lyckas trots att man är osäker, tönt, allmänt okänd för resten av skolan. Oki, jag kanske inte gör den roligare genom bara skriva lagom monotomt men allt förklara sig själv redan de första 10 min. in i första avsnittet.
Serien kan tom. tyckas ganska töntig och "mainstream" då det är "high school"-tema och skall jag vara ärlig så är det inte min typ av sort. Men det är någoting med serien som får mig bara att tappa andan och le av lycka när jag tittar på serien. Underligt nog är det då serien egentligen inte har några direkta kontriversiella karaktärer a'la Dr. Gregory House eller Dexter. Jag menar du har Tina (Jenna Ushkowitz) asiatisk i lite alternativ klädstil och blåa slingor i håret, Kurt (Chris Colfer) som är ett offer för de tuffa am.fotboll-spelarna samt att han är gay och verkligen mer åt det rosa hållet. Sen så har du självklart cheerleaders och som är de coolaste och hippaste i skolan och en kille vid namnet Artie (Kevin McHale) som sitter i rullstol. Det närmasta i storhet av Dr. House är den självgoda Sue (Jane Lynch) som gör allt för att vinna och då menar jag verkligen allt. Alltså ganska standardtyp av roller. Däremot så spelas rollerna med verkligen hjärta och själ. Det är lätt att ta till sig alla och man gör sig snabbt med att hitta favoriter och mindre favoriter så klart men lita på att bli även där överraskad.
Att serien har en snygg eller en smart presentation är väl smaksak precis som alla covers men allt det där faller verkligen mig i smak. Koregrafin kan dock ibland kännas lite tafatt och töntig men samtidigt så glänser den till lite här och var. Dock så skiljer det sig lite ifrån vanliga "musikaler" då låtarna görs genom en "show" eller bara träning i audiotriet som gör det hela mer naturligt att det sjungs i serien. Självklart så är det vissa tillfällen så blir det nästan lite av en musikvideo som är självklart uppskattat. Men det är endå musiken som gör det för mig. Valet av alla låter är allt ifrån låtar som har toppat och lite mindre okända låtar. Men man känner att varje låt och "föreställning" i serien har valts ut noga och vill gärna förmedla ut ett budskap om varför exakt den låten bli vald. Sen även om jag har svårt för vissa som sjunger i serien så är större delen av allt sjungande wunderbar. För det är klart att man blir kär i Lea Michele' röst som spelar 'Rachel' i serien och för sedan inte tala om Amber Riley. Har en helt extrem röst och sjunger som en gudinna och klär sig bra i rollen som 'Mercedes'. Ja, jag skulle kunna ge rosor till nästan alla i serien men det är väl endå inte hela syftet. Däremot för er som kanske läste mitt sista inlägg och även la upp en liten klipp på en av de många "föreställningarna" i serien så kommer det upp en lite top. 5 även om den säkert inte kommer vara helt rättvis då det finns egentligen alldeles för många favoriter att välja utav samt att man inte alltid hittar EXAKT det man vill ha på youtube.
Serien har däremot sina skavanker och jag har tror nog att jag har nämnt lite om dom men det som gör att jag så fastnat för denna underbara serie är just momentet att bli överraskad. Jag skulle aldrig tro att jag skulle gilla den så mycket så att den kunde slå ner House M.D min lista och att Glee känns så mycket mer vuxen men endå behåller att det faktiskt handlar om elever och dagens ungdomar. Självklart är det drama så mycket drama och tvister men musiken och showen som ställs till väger så tungt att draman kommer i andra hand. Serien ger lite eftertanke om en sån klubb fanns när jag var i den åldern så hade jag helt klart varit där. Men endå inte på ett bittern sätt om hur det kunde förändrats ens liv utan mer hur mycket glädje som man hade tagit del av och så kul önskade jag också att jag kunde haft det. Oki, det sista lät kanske lite bittern men det gör ju dock inte serien sämre.
Så summan av allt är att detta är verkligen en tv-serie som måste ses. Den kanske inte är just för alla i och med sitt tema och den visas nästan som en musikal men just i tv-serie format som i är mitt tycke så jädrans smart och det görs endå på ett smart sätt. Sen som jag nämnde så är karaktärernatyperna si så där men samtidigt så kan det nog inte förväntas så mycket av denna typ tema. Men val av musiken och hur den utförs är helt underbart och det är väldigt lätt att glömma att det faktiskt är covers. Därmed jag ställer mig frågan varför ingen annan har gjort detta tidigare?
Nu till bästa låt/performence top:5
5.
4.
3.
2.
1.
Ber lite om ursäkt av den blandad kvalite av klipp men som sagt youtube är inte alltid bäst endå. Enjoy!
12/23/2009
12/18/2009
Glee me if you can
Då det är alldeles för sent och jag orkar inte dra igång något "nytt" men jag vill bara hylla denna härliga och sköna serie som går vid namnet, Glee. Tänker skriva lite mer om mina tankar och så om några dagar men ta för er av en av de bästa cover på Queens odödliga låt "somebody to love". Låt gåshud härja fritt.
12/11/2009
Klapp your hands
Åter ett tag sen jag skrev här och jag lovar att jag inte det inte kommer att handla om Kent. Kanske råkar jag nämna nåt om gruppen men det är inte tillhörande ämnet. Dock så undrar jag om hela den här "trenden" om julklappar. Är lite förvirrad över det? Gissar på att jag har blivit så gammal nog att jag kan faktiskt köpa det mesta jag vill ha och känner sällan behöv att tvinga någon annan köpa någoting åt mig. Oftast är det ju också så att när det frågas om vad man vill så nämner man ju egentligen bara tråkiga o "behövande" saker. Alltså ting som man helst inte vill köpa själv men som kommer användas och uppskattas. Men varför denna utveckling av sådant samvete? Kanske är det så att man vill vara lite finkänslig och inte ses som en självisk typ för att man egentligen önskar sig just DEN klappen.
Som liten var det ju alltid stort med en låååång önskelista men egentligen varför skulle den slutas att användas? Skillnaden är väl i så fall bara sakerna på den. Men som jag skrev ovan så har JAG ivilketfall kommit åter igen till den åldern där jag kanske inte är så viktig som när jag tyckte jag var som barn. Nämnde för en kompis att jag hade en del presenter kvar att skaffa och la till kommentaren om jag är jultomten. Haha, jag skrattar lite åt den tanken. Varför inte? Eller kanske åtminstone att det är tid att ge tillbaka lite...Dock så är jag ensambarn och jag har faktiskt inte så många att köpa åt tillskillnad som andra som kanske har syskon, syskonbarn, kusiner, ja hela släkten. Dock så har jag så klart också släkt men det har nog aldrig varit så extremt stort att ge till varandra i den viss mån i och med vi inte träffas så oftas om ens vid jul, notera dock att det är mer under de "vuxna" och senare åren. Varför det har blivit så kan jag tyvärr inte svara på. Men tiden tar ibland isär vissa ting.
Men åter tillbaka till att ge igen. Och än hur mycket jag så gärna vill ge tillbaka genom klappar så förblir mitt huvud tomt på presenter. För precis som jag så gärna svarar på frågan: "Vad vill du/ni har till jul?". Svar: "Ingen aning, men vad som helst blir bra." Tack för den liksom men jag gissar att det är exakt vad mina föräldrar och min älskling tänker efter jag har svarat likadant. Dock får man några förslag och försöker hitta variationer av dom men jag önskade att jag kunde vara mer kreativ. Men gissar att pressen blir för stor, haha.
Tro nu inte att jag är en bitter Dr. Jeckyll som längtar att till att bli Mr. Hyde utan jag trivs med att slå in presenterna (tackar, min tid på Tradition/EB Games/Gamestop för detta) all vad det nu innbär, förutom rimm. Då både jag och min älskling har konstaterat att jag är helt usel på det. Men jag antar med detta inlägg att jag bara vill tycka till om hysterin om julklappar. Inte för jag kom fram till någonting under denna tiden som detta inlägg skrevs men en sak vet jag. Julklapps-hysterin ÄR en del av julen och är här för att stanna.
Som liten var det ju alltid stort med en låååång önskelista men egentligen varför skulle den slutas att användas? Skillnaden är väl i så fall bara sakerna på den. Men som jag skrev ovan så har JAG ivilketfall kommit åter igen till den åldern där jag kanske inte är så viktig som när jag tyckte jag var som barn. Nämnde för en kompis att jag hade en del presenter kvar att skaffa och la till kommentaren om jag är jultomten. Haha, jag skrattar lite åt den tanken. Varför inte? Eller kanske åtminstone att det är tid att ge tillbaka lite...Dock så är jag ensambarn och jag har faktiskt inte så många att köpa åt tillskillnad som andra som kanske har syskon, syskonbarn, kusiner, ja hela släkten. Dock så har jag så klart också släkt men det har nog aldrig varit så extremt stort att ge till varandra i den viss mån i och med vi inte träffas så oftas om ens vid jul, notera dock att det är mer under de "vuxna" och senare åren. Varför det har blivit så kan jag tyvärr inte svara på. Men tiden tar ibland isär vissa ting.
Men åter tillbaka till att ge igen. Och än hur mycket jag så gärna vill ge tillbaka genom klappar så förblir mitt huvud tomt på presenter. För precis som jag så gärna svarar på frågan: "Vad vill du/ni har till jul?". Svar: "Ingen aning, men vad som helst blir bra." Tack för den liksom men jag gissar att det är exakt vad mina föräldrar och min älskling tänker efter jag har svarat likadant. Dock får man några förslag och försöker hitta variationer av dom men jag önskade att jag kunde vara mer kreativ. Men gissar att pressen blir för stor, haha.
Tro nu inte att jag är en bitter Dr. Jeckyll som längtar att till att bli Mr. Hyde utan jag trivs med att slå in presenterna (tackar, min tid på Tradition/EB Games/Gamestop för detta) all vad det nu innbär, förutom rimm. Då både jag och min älskling har konstaterat att jag är helt usel på det. Men jag antar med detta inlägg att jag bara vill tycka till om hysterin om julklappar. Inte för jag kom fram till någonting under denna tiden som detta inlägg skrevs men en sak vet jag. Julklapps-hysterin ÄR en del av julen och är här för att stanna.
11/14/2009
Du älskade rött
Ja, ni borde ju har räknat ut att om de tre tidigare inläggen har handlat om Kent så var det nästan självklart att det fjärde inlägget skulle fortsätta i det spåret. speciellt nu när det har gått strax över en vecka deras album 'RÖD' släpptes. Självklart så blev det en nedladdad version ifrån deras hemsida som släpptes en dag tidigae än vad det fysiska albumet och övriga nedladdningstjänster. Självklart så ville jag ha fysik version av albumet och slog till på deluxe version och vilken deluxe det var. Dock så tog det sin tid innnan jag fick min då jag beställde min ifrån CDON.se men pga. av problem med distributionen så släpptes inte denna utgåvan förrän 11 nov. som var nu i onsdags. Men fick hämtat det idag på hemsköp i mölndal (postföretaget i Mölnldal). Hade fått hämtat ut paketet igår om jag inte hade bara glömt lappen som skall checkas in för att få sitt gods. Självklart är det min egna fel men låt mig säga så här att jag var glad att det var det enda som hände igår för min del, det var ju trots allt en fredag den 13:e.
Men nu med deluxeutgåvan i mitt ägo så säger jag bara att det var riktigt riktigt mustigt paket. Det innhöll verkligen många format av albumet. Inte bara att det ingick vanlig cd-skiva utan det ingick också 3 vinyl-plattor samt, ett 2GB usb-minneskort med mp3-och aiff-format. Glömde jag säga också att det ingick en "fotobok" bestående av 118 sidor av...konst...? Ja, samt en box att förvara allt i men den var inte mycket att hoppa för den, designmässigt då det vara bara en tråkig wellpaper-box med en lite sticker på där det står Kent och lite annan information. Sen om man använder sig av boxen att ha allt samlat i är väl upp till var och en men det hade helt klart gjort lite mer intryck att om det hade varit en lyxigare förvaring då de hade lyxat till med allt annat. Men jultomten glömmer väl saker på sin lista också ibland.
Till själva albumet så tänker jag inte skriva så jättemycket då det finns en massa recensioner och dylika ting på nätet och andra medier. Dock så vill jag gärna nämna lite tankar om det. Då jag var mental förberedd att albumet 'Röd' inte skulle låta som ex. 'Du, jag & döden' eller 'Hagnesta Hill' utan mer som 'Tillbaka till samtiden' så vågade jag aldrig tro att det skulle bli utförd på detta sätt. Visst, är det ett elektroniskt album men inte bara det utan det har blandat in olika instrument som ex. undebara stråkar som intro till låten 'Hjärta'. Helt fantstiskt intro och och en underbar låt. Även om jag hade lite svårt att ta till mig låten 'Valsen för satan (din vän pessimisten) av någon anledning så har den verkligen växt fast sig och är nog den mest spelade låten efter 'Svarta linjer'. Jag har ju redan nämnt låten i tidigare inlägg och det är verkligen den starkaste låten på albumet. Då den på något sätt blandar ihop allt som Kent är och har varit som gör sig till en av de bästa låtarna som gruppen har gjort. Dock så lite förvirring över första "låten" som går under namnet '18:29-4' som vill verkas låta som en vers ifrån bibeln. Om den sen är det och vad den har för mening just inför resten av låtarna på 'Röd' har jag inte kommit på och kommer antagligen inte göra det heller men den slår lite fel emot resten albumet. Även första singeln 'töntarna' känns malplacerad eller snarare den är bara där. Låten så klart fortfarande bra men man märker snabbt att det är det är en av de svagaste låtarna på albumet gentemot resten. Men slutligen om albumet så är det mycket mer än vad jag förväntade mig. Det är verkligen en resa igenom elektronsik, aukustik, rock, pop och 2:25 min. ifrån en kyrk-kör som gör att man antingen tar sig an att hoppa över hjärtslag och ökar kärleken för Kent eller så förblir det en stadig puls och kanske två steg bakåt.
'Röd' är precis att som 'Tillbaka till samtiden' med att vänja sig hur gruppen har valt sin musik och innan man kanske kan uppskatta den. En kompis till mig tänkte att albumet var verkligen skit och han tyckte knappt att det var 3 låtar ifrån det 11 spåriga albumet som var värd att lyssna på. Självklart så hoppas jag att han vänjer sig vid albumet och mjuknar upp till konserterna nästa år då det blir allsång i Liseberghallen.
Avslutningvis så kommer jag lägga uppp bilder på delxue-utgåvan på min bilddagbok men måste först vänta på min älskling skall komma hem med kameran och sedan få tag på mitt eget huvud och lägga in bilderna på datorn. Men ni för gärna njuta av Kent's "kontroversiella" release/live-party i New york tills dess.
Men nu med deluxeutgåvan i mitt ägo så säger jag bara att det var riktigt riktigt mustigt paket. Det innhöll verkligen många format av albumet. Inte bara att det ingick vanlig cd-skiva utan det ingick också 3 vinyl-plattor samt, ett 2GB usb-minneskort med mp3-och aiff-format. Glömde jag säga också att det ingick en "fotobok" bestående av 118 sidor av...konst...? Ja, samt en box att förvara allt i men den var inte mycket att hoppa för den, designmässigt då det vara bara en tråkig wellpaper-box med en lite sticker på där det står Kent och lite annan information. Sen om man använder sig av boxen att ha allt samlat i är väl upp till var och en men det hade helt klart gjort lite mer intryck att om det hade varit en lyxigare förvaring då de hade lyxat till med allt annat. Men jultomten glömmer väl saker på sin lista också ibland.
Till själva albumet så tänker jag inte skriva så jättemycket då det finns en massa recensioner och dylika ting på nätet och andra medier. Dock så vill jag gärna nämna lite tankar om det. Då jag var mental förberedd att albumet 'Röd' inte skulle låta som ex. 'Du, jag & döden' eller 'Hagnesta Hill' utan mer som 'Tillbaka till samtiden' så vågade jag aldrig tro att det skulle bli utförd på detta sätt. Visst, är det ett elektroniskt album men inte bara det utan det har blandat in olika instrument som ex. undebara stråkar som intro till låten 'Hjärta'. Helt fantstiskt intro och och en underbar låt. Även om jag hade lite svårt att ta till mig låten 'Valsen för satan (din vän pessimisten) av någon anledning så har den verkligen växt fast sig och är nog den mest spelade låten efter 'Svarta linjer'. Jag har ju redan nämnt låten i tidigare inlägg och det är verkligen den starkaste låten på albumet. Då den på något sätt blandar ihop allt som Kent är och har varit som gör sig till en av de bästa låtarna som gruppen har gjort. Dock så lite förvirring över första "låten" som går under namnet '18:29-4' som vill verkas låta som en vers ifrån bibeln. Om den sen är det och vad den har för mening just inför resten av låtarna på 'Röd' har jag inte kommit på och kommer antagligen inte göra det heller men den slår lite fel emot resten albumet. Även första singeln 'töntarna' känns malplacerad eller snarare den är bara där. Låten så klart fortfarande bra men man märker snabbt att det är det är en av de svagaste låtarna på albumet gentemot resten. Men slutligen om albumet så är det mycket mer än vad jag förväntade mig. Det är verkligen en resa igenom elektronsik, aukustik, rock, pop och 2:25 min. ifrån en kyrk-kör som gör att man antingen tar sig an att hoppa över hjärtslag och ökar kärleken för Kent eller så förblir det en stadig puls och kanske två steg bakåt.
'Röd' är precis att som 'Tillbaka till samtiden' med att vänja sig hur gruppen har valt sin musik och innan man kanske kan uppskatta den. En kompis till mig tänkte att albumet var verkligen skit och han tyckte knappt att det var 3 låtar ifrån det 11 spåriga albumet som var värd att lyssna på. Självklart så hoppas jag att han vänjer sig vid albumet och mjuknar upp till konserterna nästa år då det blir allsång i Liseberghallen.
Avslutningvis så kommer jag lägga uppp bilder på delxue-utgåvan på min bilddagbok men måste först vänta på min älskling skall komma hem med kameran och sedan få tag på mitt eget huvud och lägga in bilderna på datorn. Men ni för gärna njuta av Kent's "kontroversiella" release/live-party i New york tills dess.
10/30/2009
Black lines & White strips
Jag börjar redan be om ursäkt om att detta inlägg också kommer att handla Kent. Oki, kanske inte enbart Kent om jag kommer helt klart att nämna dom. Med det sagt så vill jag åter hylla Carolina Wallin Pérez som har gjort det omöjliga möjligt, släppt ett album med 13 låtar av Kent med egen smak av jazz och akustiskt. Jag nämnde henne i mitt förra inlägg och nu nästan en vecka senare så sitter jag och njuter (verkligen njuter) av hennes sköna röst och instrument som bara tar sig in till själen.
Albumet som sagt består av 13 låtar och det är bra blandning mellan alla Kent's ablum. Dock hade man ju sett några egna favoriter så som ''Mannen i vita hatten (16 år senare) eller ''Den döda vinkeln'' och versioner av '747' och 'Utan dina andetag' ger verkligen mer smak och jag hoppas verkligen att hon får tillräckligt bra feedback så hon gör ytterligare ett album och ytterligare ett (ja, ni fattar). Frågan är ju dock om hon vill hålla sig känd för att bara göra covers på Kent men det är väl lite försent får det nu. Men jag hoppas verkligen att redan få höra mer av henne.
Gällande Kent så såg såg jag idag "live" på programet Skavlan som är ett norskt talkshow-program som går på SVT1 och är faktiskt ganska roande för att vara norskt tom. Dock var det lite lidande att man var tvungen att vänta tills programmet var mot sitt slut då Kent uppträde med en låt ifrån sitt nya ablum, 'Röd' och låten heter 'Svarta linjer'. Och nu har jag verkligen inga tvivel om att detta albumet kommer bli helt underbart. Låten som spelades var verkligen Kent och då menar jag lite som Kent var tidigare lite emellan 'Isola' och 'Hagnesta Hill' men lite snudd ifrån 'Tillbaka ifrån samtiden' också så man skulle kunna säga en straightfoward-kent låt helt enkelt. Får det går ju inte undgå det härliga "pianot" och även om texten var i sig väldig upprepad så kändes det bra att få höra Jocke Berg att sjunga på någonting nytt. Även Markus Mustonen (trummaren) bidrog med lite sång och gav låten en extra dimension.
Om man skall göra en jämnförelse mellan låtarna 'Töntarna' och nu 'Svarta linjer' så skiljer de sig ganska rejält så det kan verkligen bli en överraskning det nya albumet så det kan känns lite som Pandoras Box men med väldigt positiva förväntningar. För övrigt så släpps låten '2000' som spelas till programmet "Hemlösa" digitalt och kommer bli tillgänglig den 2:e nov. Och även intäkterna ifrån den digitala försäljningen kommer att gå till de hemlösa. Så nu kan vi Kent-lyssnare göra någonting gott också.
Avslutningsvis så har Kent bidragit till en exklusiv intervju i QX (Sveriges största gaysite och tidning) och jag säger bara plocka upp november-numret av tidningen eller ladda ner den på QX hemsida och få ett par sköna skratt.
Hemsidan QX
Albumet som sagt består av 13 låtar och det är bra blandning mellan alla Kent's ablum. Dock hade man ju sett några egna favoriter så som ''Mannen i vita hatten (16 år senare) eller ''Den döda vinkeln'' och versioner av '747' och 'Utan dina andetag' ger verkligen mer smak och jag hoppas verkligen att hon får tillräckligt bra feedback så hon gör ytterligare ett album och ytterligare ett (ja, ni fattar). Frågan är ju dock om hon vill hålla sig känd för att bara göra covers på Kent men det är väl lite försent får det nu. Men jag hoppas verkligen att redan få höra mer av henne.
Gällande Kent så såg såg jag idag "live" på programet Skavlan som är ett norskt talkshow-program som går på SVT1 och är faktiskt ganska roande för att vara norskt tom. Dock var det lite lidande att man var tvungen att vänta tills programmet var mot sitt slut då Kent uppträde med en låt ifrån sitt nya ablum, 'Röd' och låten heter 'Svarta linjer'. Och nu har jag verkligen inga tvivel om att detta albumet kommer bli helt underbart. Låten som spelades var verkligen Kent och då menar jag lite som Kent var tidigare lite emellan 'Isola' och 'Hagnesta Hill' men lite snudd ifrån 'Tillbaka ifrån samtiden' också så man skulle kunna säga en straightfoward-kent låt helt enkelt. Får det går ju inte undgå det härliga "pianot" och även om texten var i sig väldig upprepad så kändes det bra att få höra Jocke Berg att sjunga på någonting nytt. Även Markus Mustonen (trummaren) bidrog med lite sång och gav låten en extra dimension.
Om man skall göra en jämnförelse mellan låtarna 'Töntarna' och nu 'Svarta linjer' så skiljer de sig ganska rejält så det kan verkligen bli en överraskning det nya albumet så det kan känns lite som Pandoras Box men med väldigt positiva förväntningar. För övrigt så släpps låten '2000' som spelas till programmet "Hemlösa" digitalt och kommer bli tillgänglig den 2:e nov. Och även intäkterna ifrån den digitala försäljningen kommer att gå till de hemlösa. Så nu kan vi Kent-lyssnare göra någonting gott också.
Avslutningsvis så har Kent bidragit till en exklusiv intervju i QX (Sveriges största gaysite och tidning) och jag säger bara plocka upp november-numret av tidningen eller ladda ner den på QX hemsida och få ett par sköna skratt.
Hemsidan QX
10/22/2009
Heavenly junkie, that's me
Ja, nu har det gått en tid sen jag blev upplyst om att Kent's nya singel, album och nästa års konserts(ja, tyvärr ytterligare ett inlägg om Kent). Och vad har hänt under denna tid? Jo, jag har så klart spelat sönder töntarna, enligt itunes så har jag spelat originalet 35 gånger, de två remixerna 17 gånger var så 34 gånger för dom då. så nära 70 gånger har jag lyssnat på låten sen jag fick tag på den och då har jag inte ens räknat med hur många gånger låten har spelats i min iphone. Så säg runt 100 gånger för att göra det lätt. Kan ju tyckas lite, kan tyckas mycket i mitt fall så tycker jag att det är mycket då det egentligen är en enda låt. Visst, remix:erna sätter lite nytt liv i originalet men i det stora hela så är det ju samma låt. Så i mitt tycke så har jag spelat sönder låten men har jag tröttnat på den? Absolut inte, älskar, avgudar låten och det gör mig lite bitter om hur många gånger jag är uppe i när väl albumet släpps (ca. två veckor), ohälsosamt många gånger gissar jag vilket fall på.
Nu när låten också har fått en musikvideo som i mitt tycke är en av dom bästa musikvideorna som har gjort för Kent gör ju det inte saken heller bättre. Får då får blir det två bra saker samtidigt; grymt snygg och välgjord video samt sjukt bra låt. Vad mer kan man begära? Inte mycket mera skulle jag säga men än "bravo, bravo!!!"
Det märks verkligen att det börjar hända saker runt Kent nu. Inte bara nog med att de fixar med saker som ovan nämnde utan de har även allmänt sig till att spela på Fotbollsgalan 15 år som är den 9:e nov. (tre dagar efter deras ablum har släppts) som i min mening känns väl kanske lite töntig, jag menar kom igen, fotboll??!! Samt att Kent är väl ganska pjoskiga när det kommer till uppträde på tv och kommer säkert nog köra playback (vore ju inte första gången). Så det är kanske mindre kul dock så har de gjort vinjettmusiken till programet ''Hemlösa'' som är produktion av UR (missade tyvärr det igår) som går 22.30 på SVT2. Även om det inte hade känts till att det var Kent som hade gjort musiken så känner man igen den väldigt tydligt lyfter man på ena pekfingret så kommer man på det också ganska fort.
Men man ju tänka att det bara räcker att göra en vinjett till en tv-serie för att stödja så killarna i Kent har tänkt så här att 100 numrerade singlar av låten som spelas som intro, ''2000'' heter den för övrigt skall akutioneras ut och pengarna går sedan till hemlösa. Hur bra som helst och en klapp på axel skall de ha men jag önskade också att de kunde släppa låten för "allmänheten" så att vi med lite mindre pengar också kan ändå bidra med lite. Men men den iden har säkert varit upp och vi får väl se om hur det går för det.
Och som jag sa så nalkas det lite att Kent är på gång igen och nu menar jag inte Kent själva utan en ung kvinna som heter Carolina Wallin Pérez som tillägnat sin gåva till musik att göra covers av Kent-låtar. Hur befängt det än låter (speciellt för en som är sådär med covers) så gör Carolina Walin Pérez helt underbart jobb. Hon har släppts två singlar. Hennes första var ''Pärlor'' släpptes i somras och ''Ingenting'' nu i okt. Vad som gör dom så speciella är att hon influerar låtarna med skön akustisk och jazz:ig sound till låtarna och har en väldig behaglig röst och känns väldig mild i ens öron om man råkar tröttna på Jocke Berg's röst. Hennes album släppts nu slutet i okt. 28:e för att vara exakt som också går med titeln ''Pärlor och svin''. Så tycker man om Kent men är nyfiken hur det kan låta med en kvinnlig sångerska med fantastisk röst och mindre elgitarr så är helt klart Carolina Wallin Pérez någoting att rekommendera. Jag vet att jag kommer att stå vid skivbutiken nästa onsdag.
Ja, det var väl faktiskt allt jag vill säga om just Kent och ja, jag kan vara lite driven när det just gäller denna fantastiska grupp men det är väl fans är till för. Så länge det inte blir en skum besatthet och börjar hänga i Eskilstuna för att kanske se en glimt av bandmedlemmarna. Har för övrigt skaffat biljetter till spelningen nästa år, YES!!!!
Vinjetten till Hemlösa, ''2000'' har den som titel.
Carolina Wallin Pérez - Pärlor (skulle vilja säga att det är mer än bara en cover)
Nu när låten också har fått en musikvideo som i mitt tycke är en av dom bästa musikvideorna som har gjort för Kent gör ju det inte saken heller bättre. Får då får blir det två bra saker samtidigt; grymt snygg och välgjord video samt sjukt bra låt. Vad mer kan man begära? Inte mycket mera skulle jag säga men än "bravo, bravo!!!"
Det märks verkligen att det börjar hända saker runt Kent nu. Inte bara nog med att de fixar med saker som ovan nämnde utan de har även allmänt sig till att spela på Fotbollsgalan 15 år som är den 9:e nov. (tre dagar efter deras ablum har släppts) som i min mening känns väl kanske lite töntig, jag menar kom igen, fotboll??!! Samt att Kent är väl ganska pjoskiga när det kommer till uppträde på tv och kommer säkert nog köra playback (vore ju inte första gången). Så det är kanske mindre kul dock så har de gjort vinjettmusiken till programet ''Hemlösa'' som är produktion av UR (missade tyvärr det igår) som går 22.30 på SVT2. Även om det inte hade känts till att det var Kent som hade gjort musiken så känner man igen den väldigt tydligt lyfter man på ena pekfingret så kommer man på det också ganska fort.
Men man ju tänka att det bara räcker att göra en vinjett till en tv-serie för att stödja så killarna i Kent har tänkt så här att 100 numrerade singlar av låten som spelas som intro, ''2000'' heter den för övrigt skall akutioneras ut och pengarna går sedan till hemlösa. Hur bra som helst och en klapp på axel skall de ha men jag önskade också att de kunde släppa låten för "allmänheten" så att vi med lite mindre pengar också kan ändå bidra med lite. Men men den iden har säkert varit upp och vi får väl se om hur det går för det.
Och som jag sa så nalkas det lite att Kent är på gång igen och nu menar jag inte Kent själva utan en ung kvinna som heter Carolina Wallin Pérez som tillägnat sin gåva till musik att göra covers av Kent-låtar. Hur befängt det än låter (speciellt för en som är sådär med covers) så gör Carolina Walin Pérez helt underbart jobb. Hon har släppts två singlar. Hennes första var ''Pärlor'' släpptes i somras och ''Ingenting'' nu i okt. Vad som gör dom så speciella är att hon influerar låtarna med skön akustisk och jazz:ig sound till låtarna och har en väldig behaglig röst och känns väldig mild i ens öron om man råkar tröttna på Jocke Berg's röst. Hennes album släppts nu slutet i okt. 28:e för att vara exakt som också går med titeln ''Pärlor och svin''. Så tycker man om Kent men är nyfiken hur det kan låta med en kvinnlig sångerska med fantastisk röst och mindre elgitarr så är helt klart Carolina Wallin Pérez någoting att rekommendera. Jag vet att jag kommer att stå vid skivbutiken nästa onsdag.
Ja, det var väl faktiskt allt jag vill säga om just Kent och ja, jag kan vara lite driven när det just gäller denna fantastiska grupp men det är väl fans är till för. Så länge det inte blir en skum besatthet och börjar hänga i Eskilstuna för att kanske se en glimt av bandmedlemmarna. Har för övrigt skaffat biljetter till spelningen nästa år, YES!!!!
Vinjetten till Hemlösa, ''2000'' har den som titel.
Carolina Wallin Pérez - Pärlor (skulle vilja säga att det är mer än bara en cover)
10/10/2009
I want to be a tönt too
Jag verkar ha en ganska bra tendens att missa saker. Bra kan det väl knappast säga men tyvärr så är det så. Oftast gäller det saker och ting som jag tycker om. I detta fall så är det att den svenska idylliska rockgruppen Kent släpper ett nytt album. Och med mindre än en månad också! Vart har jag varit under denna tiden tänker jag lite. Deras första singel ifrån deras åttonde platta (räknar inte B-sidor som ett "nytt" album och inte heller inte samlingsboxen eller de engelska skivor) som går med namnet ''Töntarna'' släpptes digital i måndags 5/10 och en fysisk skiva med två extra remix:er släppts nu den 12/10.
Själv klart när nyheten nådde mig ifrån min älskling igår innan vi skulle gå på bio som tilldrog en viss abstinens och förväntat om att bara vilja åka hem och köpa låten. Det är också vad som hände och nu sitter jag och lyssnar på låten. Och jag önskade att jag hade laddat ner den innan. Ja, så bra är den faktiskt eller så är det så länge sen jag hörde någonting nytt ifrån Kent så jag inbillar mig att det är bra. Dock så är det faktiskt det förstnämnda (*puh*).
Låten går lite samma anda som albumet 'Tillbaka till samtiden''. Mycket elektroniskt och tunga beats. Och det verkligen länge sen det släpptes en såndan här låt som första singel ifrån Kent. Texten känns kryptisk som vanlig kent-anda och låten kan egentligen handla om allt möjligt men visst får jag vibbar av ifrån låten ''På drift?'' där temat är lite utan förskap, mobbing och andra hemskheter för yngre. Sen säger väl titeln också mycket men man kan ju inte alltid lita på titlarna när det gäller Kent. Jag själv gillar faktiskt låten mer än första singeln till ''Tillbaka till samtiden'', ''Ingenting''. Med ''Ingenting'' så tog det lite tid innan jag kunde greppa den och inse att Kent kunde och skulle låta så här på deras album. Så samtidigt så kan det väl säga att jag var/är mer beredd när det gäller denna nya singeln men tycker fortfarande att den har någonting över sig som gör att jag vill spela låten om och om igen. Och då mer av glädje än bekräftelse om att gilla låten.
Självklart så längtar jag efter albumet som har fått titeln ''Röd'' och släpps 06/11 som kommer att ha 11 tracks på sig. Skall man dömma resten av titlarna på skivan så kan det ju nästan inte bli mer än ett ytterligare kryss i taket. När Kent även släpper ett nytt album så gör de sig väldigt måna över att ge sig ut på turne och nästa början av nästa år kommer det att stå högt om dom då drar igång redan den 25 feb och avslutar i Örebro den 30 mars. 14 spelningar totalt men vi kan nog räkna med att det kommer bli förlängning av turne. Speciellt om det biljetterna går åt i samma hastighet som ''Tillbaka till samtiden''-turnen var. Biljetterna börja att sälja för övrigt 12/10 också, mindre än två dagar kvar, OMG!!!!
Cover till det 8:e albumet, lovin it.
"Så häng dom högt
Så häng dom långsamt
Men häng dom högt
Jag kräver hämnd
En tidig morgon
Född till tönt"
ifrån ''Töntarna'' av Kent
resten av texten kan hittas här
Själv klart när nyheten nådde mig ifrån min älskling igår innan vi skulle gå på bio som tilldrog en viss abstinens och förväntat om att bara vilja åka hem och köpa låten. Det är också vad som hände och nu sitter jag och lyssnar på låten. Och jag önskade att jag hade laddat ner den innan. Ja, så bra är den faktiskt eller så är det så länge sen jag hörde någonting nytt ifrån Kent så jag inbillar mig att det är bra. Dock så är det faktiskt det förstnämnda (*puh*).
Låten går lite samma anda som albumet 'Tillbaka till samtiden''. Mycket elektroniskt och tunga beats. Och det verkligen länge sen det släpptes en såndan här låt som första singel ifrån Kent. Texten känns kryptisk som vanlig kent-anda och låten kan egentligen handla om allt möjligt men visst får jag vibbar av ifrån låten ''På drift?'' där temat är lite utan förskap, mobbing och andra hemskheter för yngre. Sen säger väl titeln också mycket men man kan ju inte alltid lita på titlarna när det gäller Kent. Jag själv gillar faktiskt låten mer än första singeln till ''Tillbaka till samtiden'', ''Ingenting''. Med ''Ingenting'' så tog det lite tid innan jag kunde greppa den och inse att Kent kunde och skulle låta så här på deras album. Så samtidigt så kan det väl säga att jag var/är mer beredd när det gäller denna nya singeln men tycker fortfarande att den har någonting över sig som gör att jag vill spela låten om och om igen. Och då mer av glädje än bekräftelse om att gilla låten.
Självklart så längtar jag efter albumet som har fått titeln ''Röd'' och släpps 06/11 som kommer att ha 11 tracks på sig. Skall man dömma resten av titlarna på skivan så kan det ju nästan inte bli mer än ett ytterligare kryss i taket. När Kent även släpper ett nytt album så gör de sig väldigt måna över att ge sig ut på turne och nästa början av nästa år kommer det att stå högt om dom då drar igång redan den 25 feb och avslutar i Örebro den 30 mars. 14 spelningar totalt men vi kan nog räkna med att det kommer bli förlängning av turne. Speciellt om det biljetterna går åt i samma hastighet som ''Tillbaka till samtiden''-turnen var. Biljetterna börja att sälja för övrigt 12/10 också, mindre än två dagar kvar, OMG!!!!
Cover till det 8:e albumet, lovin it.
"Så häng dom högt
Så häng dom långsamt
Men häng dom högt
Jag kräver hämnd
En tidig morgon
Född till tönt"
ifrån ''Töntarna'' av Kent
resten av texten kan hittas här
10/07/2009
Going all the way, baby!
Älskling, hade fått länk till en ganska road site och tro det eller ej men det är en smink site. Alltså en site som du kan ta en bild på dig själv (för det har vi väl alla på våra datorer) och sedan pimpar upp en själv med olika nyanser av smink och förlänger ögonfransarna till extrema längder. Oki, kanske extrem är lite att ta i men på mig så var det och otroligt gay. Så om jag någonsin skulle få för mig att vilja prova på lite drag-show så är det helt klart så är jag skulle se ut.
Var ju bara tvungen att ha blått läppstift och läppglans. För ni som har sett Vänner/Friends vet vad jag pratar om. "Ichiban, lipstick for men". Kanske bra att länka till siten också: Go nuts, Extreme makeover!
Var ju bara tvungen att ha blått läppstift och läppglans. För ni som har sett Vänner/Friends vet vad jag pratar om. "Ichiban, lipstick for men". Kanske bra att länka till siten också: Go nuts, Extreme makeover!
10/06/2009
Back to square 1 again?
Jaha, så var det dags igen och då vill jag inte mena dags igen att träna eller köra bil. Eller ju det är det ju för den delen också men jag syftar mest på att gå till Feel Good och andra doktorer, igen. Trodde jag skulle slippa på ett tag men ack nej. Klarar inte ens av ett pass på båten Saga som hade fullt hus tack vare ''Barnen's båt'' (älskevärt) som innebar i sin tur mer folk än vanligt och som också innebar att jag klarade bara av ca. halva passet. Åkte hem igen i fredags och självklart skulle jag ha den turen att ingen båt gick hem till GBG förrän vid 1400. Så runt 0900 gick jag av Stena Saga och lulade omkring i ca. fem timmar i Fredrikshaven.
Men jag gillar Fredrikshamn, det är en lite mysig "by" och även nu om det tog ett par timmar innan det blev liv i den lilla "byhålan" så var det ganska skönt bara lala omkring och inte trängas och svära dovt för att det är någon som går på fel sida. Självklart så gick jag inte omkring i alla dom fem timmarna utan jag jag hittade ett ganska trevligt lite ställe som hette, Empire och hade lite amerikansk inredning med svart/rutigt plastgolv och röda läder-soffor som var placerade som bås, eller nåt i den stilen. Men jag ville inte lyxa till det allt för mycket utan slog mig ner vid ett två-sits bord vid fönstren. Ingen bra utsikt men var det att se egentligen? En vit tegelväg av byggnaden mitt i emot och möjligtvis en och annan dansk dåre.
Menyn till maten såg väldig "fin" och åter igen amerikansk och jag kunde hitta allt ifrån sandwich blt till Nachos med ostsås. Jag själv slog till med en så kallad New Yorker och varför just namn har jag ingen aning om för det som gjorde den speciell var tre lökringar och någon mustig sås (som jag inte minns namnet på). Hamnburgaren var stor nog att man blev mätt av bara att se på den och ett bra lass med pommes. Det som jag blev förvånad över var faktiskt att de hade klätt hamburgaren i grovt bröd och då var det faktiskt grovt och inte fake-grovt som det är på ex. Subway. Hamburgaren i säg var hemmagjord och hade ganska saftig och mör smak. Men ju mer jag åt av den så kände en viss bi-smak. Tänkte först att det kanske är den speciella såsen som var i men det kunde det ju egentligen inte vara eftersom den fick jag bredvid. Så sista biten av själva köttet åt jag separat, cleant, inget annat och fick en ganska obehaglig smak som kan beskrivas att lukten som känns på en bondgård bland alla grisar och djur smakade köttet. Smaken var väldigt bra dold eller kanske var det bara mina smaklökar som spelade trick för mig men jag önskade ganska snabbt att jag hade beställt en sandwich istället och längtade efter svenskt kött.
Och som vilken snäll svensk som man själv är så klagade jag inte heller. Dels hade jag ju faktiskt ätit upp hela burgaren men också för att jag tänkte att jag bara inbillade mig. Så jag gick ut belåtet ur fiket och började gå mot terminalen för att stiga på Stena Danica. Om nu tiden hade gått långsamt att gå runt i Fredrikshamn så gick tiden ännu mer långsamt på båten. Visst, det tar 3 timmar och ca. 20 min. men jag lovar att den känslan som jag kände där måste vara i klass med att tiden verkligen står helt stilla. Klart det var en käck "trubadur" som spelade ett par låtar och flörta sig fram lite request av de 20 personerna som satt i baren (var kanske upp mot 40 mot slutet av resan gång). Själv tackar jag för att jag hade ett eluttag vid min sida så att jag kunde lyssna på min egen musik och spela lite bärbart på PSP:n. Däremot så tackar jag inte för att ett glas 33 cl bland-cola skall kosta 20 hela svenska kronor och människorna på linjekontoren klagar över att det inte är någon som dricker eller äter på båtarna.
Nu med inbokad tid hos Feel Good så hoppas verkligen inte att jag skall åter igen bli en marsvin som springer runt i ett hjul och inte kommer någon vart utan får ut någon svar ifrån folket på FG och kanske kan bli en lika cool marsvinet Darwin i G-force (som för övrigt en helt klart sevärd film). Har ingen aning egentligen vad jag vill säga med denna liknelsen men det är vilket fall så jag avslutar detta inlägg, T-Bone has left the buliding (är alldeles för trött för att ens förklara mig för det sista).
Men jag gillar Fredrikshamn, det är en lite mysig "by" och även nu om det tog ett par timmar innan det blev liv i den lilla "byhålan" så var det ganska skönt bara lala omkring och inte trängas och svära dovt för att det är någon som går på fel sida. Självklart så gick jag inte omkring i alla dom fem timmarna utan jag jag hittade ett ganska trevligt lite ställe som hette, Empire och hade lite amerikansk inredning med svart/rutigt plastgolv och röda läder-soffor som var placerade som bås, eller nåt i den stilen. Men jag ville inte lyxa till det allt för mycket utan slog mig ner vid ett två-sits bord vid fönstren. Ingen bra utsikt men var det att se egentligen? En vit tegelväg av byggnaden mitt i emot och möjligtvis en och annan dansk dåre.
Menyn till maten såg väldig "fin" och åter igen amerikansk och jag kunde hitta allt ifrån sandwich blt till Nachos med ostsås. Jag själv slog till med en så kallad New Yorker och varför just namn har jag ingen aning om för det som gjorde den speciell var tre lökringar och någon mustig sås (som jag inte minns namnet på). Hamnburgaren var stor nog att man blev mätt av bara att se på den och ett bra lass med pommes. Det som jag blev förvånad över var faktiskt att de hade klätt hamburgaren i grovt bröd och då var det faktiskt grovt och inte fake-grovt som det är på ex. Subway. Hamburgaren i säg var hemmagjord och hade ganska saftig och mör smak. Men ju mer jag åt av den så kände en viss bi-smak. Tänkte först att det kanske är den speciella såsen som var i men det kunde det ju egentligen inte vara eftersom den fick jag bredvid. Så sista biten av själva köttet åt jag separat, cleant, inget annat och fick en ganska obehaglig smak som kan beskrivas att lukten som känns på en bondgård bland alla grisar och djur smakade köttet. Smaken var väldigt bra dold eller kanske var det bara mina smaklökar som spelade trick för mig men jag önskade ganska snabbt att jag hade beställt en sandwich istället och längtade efter svenskt kött.
Och som vilken snäll svensk som man själv är så klagade jag inte heller. Dels hade jag ju faktiskt ätit upp hela burgaren men också för att jag tänkte att jag bara inbillade mig. Så jag gick ut belåtet ur fiket och började gå mot terminalen för att stiga på Stena Danica. Om nu tiden hade gått långsamt att gå runt i Fredrikshamn så gick tiden ännu mer långsamt på båten. Visst, det tar 3 timmar och ca. 20 min. men jag lovar att den känslan som jag kände där måste vara i klass med att tiden verkligen står helt stilla. Klart det var en käck "trubadur" som spelade ett par låtar och flörta sig fram lite request av de 20 personerna som satt i baren (var kanske upp mot 40 mot slutet av resan gång). Själv tackar jag för att jag hade ett eluttag vid min sida så att jag kunde lyssna på min egen musik och spela lite bärbart på PSP:n. Däremot så tackar jag inte för att ett glas 33 cl bland-cola skall kosta 20 hela svenska kronor och människorna på linjekontoren klagar över att det inte är någon som dricker eller äter på båtarna.
Nu med inbokad tid hos Feel Good så hoppas verkligen inte att jag skall åter igen bli en marsvin som springer runt i ett hjul och inte kommer någon vart utan får ut någon svar ifrån folket på FG och kanske kan bli en lika cool marsvinet Darwin i G-force (som för övrigt en helt klart sevärd film). Har ingen aning egentligen vad jag vill säga med denna liknelsen men det är vilket fall så jag avslutar detta inlägg, T-Bone has left the buliding (är alldeles för trött för att ens förklara mig för det sista).
9/28/2009
Born to be alive
Ytterligare ett steg mot cyber-idolsim. Men jag önskade faktiskt att jag var där faktsikt. Miku go go!!!
9/27/2009
4 weeks
Efter ha inte ha skrivit någonting här på 4 veckor och detta kommer bli första inlägget denna månad men säkerligen också det sista, i och med att jag är på sjön och får njuta av övergång till vintertid på båten. Så måste det ju det skrivas någonting extremt och bra och inte en massa tjafs som det har gjort tidigare. Men ack nej, ni kan nog allt ta ner händerna igen och börja rikta era arga blickar mot mig.
Först tänkte jag ge er alla en lite rapport om hur det går med bilkörningen. Men för att jag inte vill jinxa mig själv eller nåt sånt så tänker jag bara säga att det går framåt och jag önskade att jag var lika bra på teorin som jag är på det praktiska. Antar det är ett vanligt problem bland oss killar, oh well. Kan ifs också nämna att jag har gjort halkan ute på Stora Holm och det var en och dom galnaste saker jag har gjort (inte för jag har gjort sååå mycket galet i mitt liv men helt klart galnaste). Sjukt kul efter nervositet hade lagt sig (försvann efter jag hade satt mig i bilen) och en riktig bra upplevelse. Helt underbar personal som jobbar där också som gjorde att man kan vara sig själv. Men som sagt inget mer får ni ut av mig när det gäller den övriga körningen.
Har varit på bio också (well, duh) och sett hittills årets film (börja låta lite som min kompis kimzi men i detta fallet är det sant), District 9. Yes, den var så bra så jag var tvungen att se den två gånger på bio och längtar ofantligt mycket till den kommer på blue-ray. Jag vill ju så gärna inte påstå att den är bättre än varken Coraline eller Transformers2 men jag måste. För den är utom sitt like. Tänkte inte skriva så mycket om den faktiskt eller ens recension (börja bli lite mycket av sånt tjafs) dock måste jag ju hylla den. Den enda tänkbara filmen som kan komma i klass med Neill Blomkamp's verk är den store James Cameron som gör sitt mästar projekt, Avatar. Men den får vi inte se förrän slutet av detta år, 18:e december för att vara exakt och vilken perfekt början på julen.
Jag vet att jag nämnt detta namn ett xxx antal gånger under många inlägg och jag hoppas inte ni tolkar detta som ett någon form av tvångsbeteende men jag har äntligen fått min första samlar-figur av Hatsune Miku. Har jag inte nämnt att jag samlar på figurer ifrån diverse anime, spel och manga? Well, now you know. Ni kan säkert inte heller gissa vart jag fick tag på den. I Oslo, i en butik som heter Outland som påminner sig ganska mycket om Science Fiction bokhandeln här i Sverige. I vilket fall så är figuren ifrån företaget Good Smile Company och med det inför att figuren är störst ifrån Nendoroid serien. Det som utmärker Nendoroid serien är att figurerna är sk. SD, Super Deformed eller kan även kallas chibi som innefattar att huvudena är större medan deras kropp är betydlig mindre för att det skall se sött eller nåt sånt. Det som är också lite unikt med Nendoroid-serien är att man får med extra set av armar, ben och även ansiktsuttryck som gör att man kan posera och dylikt. Gillar verkligen den här serien och hoppas på att få tag på ett par till. Och själv klart har jag tagit ett par bilder som kommer läggas upp här men även på bilddagboken.
Men ifrån figurer till musik tänkte jag nämna att ett av mina favorit band inom Sverige, Takida har ju släppt sitt tredje album. Albumet har fått titeln 'Darker instict' och med det kan ju tyckas det skulle vara lite mörkare. Till en aning besvikelse så är det även den svagaste skivan som de har släppt. Första halvan av skivan (13 låtar totalt) går an väldigt fort och det är väldigt lätt att förbi se låtarna och jag själv personligen tycker att de smälter in i varandra som gör att jag har svårt att skilja dom åt. Andra hälften av skivan är faktiskt riktigt bra och man hör att dom stannar kvar lite i samma stuck som har gjort 'Curly Sue' eller 'Handlake village' till de hiten som de har blivit. Och låtar som 'Caroline', 'Hours' och 'Too late' så vill man gärna stanna där. Men tyvärr om man tycker att takida är ett väldigt yttligt band som passar bäst till ungdoms serier a'la OC, One three hill så kommer man ta ytterligare ett steg ifrån.
Nu skall det dock packas lite och plockas lite här i hemmet för imorgon så är det båten som gäller och för att göra allting roligare så skall personalen åka buss upp till Oslo. Varför? Låt oss säga att barnen i antingen i Norge eller Danmark har lov och dom som sitter och bestämmer över vår båt vill tjäna mer pengar så varför inte låta det gå över personalen. Bitter? Nej då, skall bara sitta på en buss i fyra och halv timma och sedan byta om och ta emot gäster/passagerarna med ett på-klistrad leende, älskvärt.
Först tänkte jag ge er alla en lite rapport om hur det går med bilkörningen. Men för att jag inte vill jinxa mig själv eller nåt sånt så tänker jag bara säga att det går framåt och jag önskade att jag var lika bra på teorin som jag är på det praktiska. Antar det är ett vanligt problem bland oss killar, oh well. Kan ifs också nämna att jag har gjort halkan ute på Stora Holm och det var en och dom galnaste saker jag har gjort (inte för jag har gjort sååå mycket galet i mitt liv men helt klart galnaste). Sjukt kul efter nervositet hade lagt sig (försvann efter jag hade satt mig i bilen) och en riktig bra upplevelse. Helt underbar personal som jobbar där också som gjorde att man kan vara sig själv. Men som sagt inget mer får ni ut av mig när det gäller den övriga körningen.
Har varit på bio också (well, duh) och sett hittills årets film (börja låta lite som min kompis kimzi men i detta fallet är det sant), District 9. Yes, den var så bra så jag var tvungen att se den två gånger på bio och längtar ofantligt mycket till den kommer på blue-ray. Jag vill ju så gärna inte påstå att den är bättre än varken Coraline eller Transformers2 men jag måste. För den är utom sitt like. Tänkte inte skriva så mycket om den faktiskt eller ens recension (börja bli lite mycket av sånt tjafs) dock måste jag ju hylla den. Den enda tänkbara filmen som kan komma i klass med Neill Blomkamp's verk är den store James Cameron som gör sitt mästar projekt, Avatar. Men den får vi inte se förrän slutet av detta år, 18:e december för att vara exakt och vilken perfekt början på julen.
Jag vet att jag nämnt detta namn ett xxx antal gånger under många inlägg och jag hoppas inte ni tolkar detta som ett någon form av tvångsbeteende men jag har äntligen fått min första samlar-figur av Hatsune Miku. Har jag inte nämnt att jag samlar på figurer ifrån diverse anime, spel och manga? Well, now you know. Ni kan säkert inte heller gissa vart jag fick tag på den. I Oslo, i en butik som heter Outland som påminner sig ganska mycket om Science Fiction bokhandeln här i Sverige. I vilket fall så är figuren ifrån företaget Good Smile Company och med det inför att figuren är störst ifrån Nendoroid serien. Det som utmärker Nendoroid serien är att figurerna är sk. SD, Super Deformed eller kan även kallas chibi som innefattar att huvudena är större medan deras kropp är betydlig mindre för att det skall se sött eller nåt sånt. Det som är också lite unikt med Nendoroid-serien är att man får med extra set av armar, ben och även ansiktsuttryck som gör att man kan posera och dylikt. Gillar verkligen den här serien och hoppas på att få tag på ett par till. Och själv klart har jag tagit ett par bilder som kommer läggas upp här men även på bilddagboken.
Men ifrån figurer till musik tänkte jag nämna att ett av mina favorit band inom Sverige, Takida har ju släppt sitt tredje album. Albumet har fått titeln 'Darker instict' och med det kan ju tyckas det skulle vara lite mörkare. Till en aning besvikelse så är det även den svagaste skivan som de har släppt. Första halvan av skivan (13 låtar totalt) går an väldigt fort och det är väldigt lätt att förbi se låtarna och jag själv personligen tycker att de smälter in i varandra som gör att jag har svårt att skilja dom åt. Andra hälften av skivan är faktiskt riktigt bra och man hör att dom stannar kvar lite i samma stuck som har gjort 'Curly Sue' eller 'Handlake village' till de hiten som de har blivit. Och låtar som 'Caroline', 'Hours' och 'Too late' så vill man gärna stanna där. Men tyvärr om man tycker att takida är ett väldigt yttligt band som passar bäst till ungdoms serier a'la OC, One three hill så kommer man ta ytterligare ett steg ifrån.
Nu skall det dock packas lite och plockas lite här i hemmet för imorgon så är det båten som gäller och för att göra allting roligare så skall personalen åka buss upp till Oslo. Varför? Låt oss säga att barnen i antingen i Norge eller Danmark har lov och dom som sitter och bestämmer över vår båt vill tjäna mer pengar så varför inte låta det gå över personalen. Bitter? Nej då, skall bara sitta på en buss i fyra och halv timma och sedan byta om och ta emot gäster/passagerarna med ett på-klistrad leende, älskvärt.
8/28/2009
A basket full of fruits
Tror inte jag har nämnt tidigare att jag läser manga samt tittar på anime. Men det är säkert uppstått en viss hint om det då jag har nämnt att jag lyssnar på japansk musik och spelar tv-spel. Dock så innebär det ju inte automatiskt att man håller sig till manga eller anime för den delen för att man råkar spela tv-spel och lyssnar på asiatisk musik men i mitt fall så är det dock så. Så ja, jag är en nörd inom dessa områden. Och som vanligt så är jag alldeles för lat att förklara vad anime och manga är så det finns länkar längst ner för att mer info.
Inte för det nog behövs så mycket vetande egentligen för att förstå vad detta inlägg handlar om. För precis som jag så har ju ni läsare fri vilja och kan göra valet om att läsa inlägget eller inte. Dock är det ju alltid trevligt för ens egen nyfikenhet att veta lite nya ting. Anledning till detta inlägg också kan ju sägas att jag läste sista volymen av en av mina absolut favorit serier någonsin, Fruits Basket skapad av Natsuki Takaya.
Efter 23 volymer eller "böcker" så känns det som serien blev avslutat på ett bra och ett väldigt mysigt sätt. Även om det mer kändes som att slutet var i näst sista volymen så blev några det en bra sammandragning och som sagt det blev ett väldigt behagligt slut. Som i sin tur lämnar en liten känsla om tomhet. Då man har lärt sig att älska och hata de olika karaktärerna och tagit in dom i sina sinnen så känns det udda bara att låtas suddas ut. Men jag antar att det är så men det mesta som man involverar sig med om det så är verklighet eller fiction.
Vill också nämna att Fruits Basket är en av de få serier som jag har läst eller sett på som faktiskt fått mer mer eller mindre gråta. Oki, nu säger jag inte att jag är jätte macho från början utan nästan tvärtom...(hmm...)men den tar verkligen tag i en samtidigt som karaktärerna är djupa och är lätta att bli kär i. Även det tar något längre tid för vissa karaktärer än andra (ni som läst/läser vet vad jag menar).
Måste också påpeka att Fruits Basket startades som manga men blev sen också som anime. Tänker inte säga för mycket om den men har man "råkat" sett anime:n förre läst mangan läs för guds skull mangan. Den är så mycket bättre även om jag själv älskar anime så älskar jag den också bara som den till en viss gräns. Mangan växer ut karaktärerna bättre och handlingen är djupare och starkare. Sen är det smaksak om man gillar rörliga "bilder" eller stilla bilder. Jag själv föredrar stillbilder då Natsuki Takaya har en helt underbar stil på sin manga. Men det är ju vad jag tycker så klart.
Men efter allting är sagt och läst (fyndiga jag) så vill jag bara nämna att Fruits Basket är helt klart en serie som är för alla, mer eller mindre. Även om inte ens man gillar manga (eller anime för den delen) så lovar jag att den kommer att påverkar dig på ett eller annat sätt. Ja, så bra är den. Jag lovar (igen).
Om manga
Om anime
Lite ner om Fruits Basket
Inte för det nog behövs så mycket vetande egentligen för att förstå vad detta inlägg handlar om. För precis som jag så har ju ni läsare fri vilja och kan göra valet om att läsa inlägget eller inte. Dock är det ju alltid trevligt för ens egen nyfikenhet att veta lite nya ting. Anledning till detta inlägg också kan ju sägas att jag läste sista volymen av en av mina absolut favorit serier någonsin, Fruits Basket skapad av Natsuki Takaya.
Efter 23 volymer eller "böcker" så känns det som serien blev avslutat på ett bra och ett väldigt mysigt sätt. Även om det mer kändes som att slutet var i näst sista volymen så blev några det en bra sammandragning och som sagt det blev ett väldigt behagligt slut. Som i sin tur lämnar en liten känsla om tomhet. Då man har lärt sig att älska och hata de olika karaktärerna och tagit in dom i sina sinnen så känns det udda bara att låtas suddas ut. Men jag antar att det är så men det mesta som man involverar sig med om det så är verklighet eller fiction.
Vill också nämna att Fruits Basket är en av de få serier som jag har läst eller sett på som faktiskt fått mer mer eller mindre gråta. Oki, nu säger jag inte att jag är jätte macho från början utan nästan tvärtom...(hmm...)men den tar verkligen tag i en samtidigt som karaktärerna är djupa och är lätta att bli kär i. Även det tar något längre tid för vissa karaktärer än andra (ni som läst/läser vet vad jag menar).
Måste också påpeka att Fruits Basket startades som manga men blev sen också som anime. Tänker inte säga för mycket om den men har man "råkat" sett anime:n förre läst mangan läs för guds skull mangan. Den är så mycket bättre även om jag själv älskar anime så älskar jag den också bara som den till en viss gräns. Mangan växer ut karaktärerna bättre och handlingen är djupare och starkare. Sen är det smaksak om man gillar rörliga "bilder" eller stilla bilder. Jag själv föredrar stillbilder då Natsuki Takaya har en helt underbar stil på sin manga. Men det är ju vad jag tycker så klart.
Men efter allting är sagt och läst (fyndiga jag) så vill jag bara nämna att Fruits Basket är helt klart en serie som är för alla, mer eller mindre. Även om inte ens man gillar manga (eller anime för den delen) så lovar jag att den kommer att påverkar dig på ett eller annat sätt. Ja, så bra är den. Jag lovar (igen).
Om manga
Om anime
Lite ner om Fruits Basket
8/17/2009
Crash & Burn is not an option
Då var det domedagen eller kanske snarare startskottet för intensiv-kursen av körkortet. Idag 0850 fick jag ta nyckeln till trafikskolans bil och justera och göra mig bekväm i den. Sen var det ut och köra. Kan väl säga så här att jag har helt klart haft bättre dagar när jag har övningskört. Nervös var jag såklart men höll mig till att göra simpla och medvetna fel. Lustigt nog så sa läraren samma sak som min far har sagt de senaste månaderna så det kändes verkligen tillbaka till ruta 1. Efter 50 min. så kunde jag slappna av lite och älskling och jag bytte plats (vi åkte med varandra idag). För henne som inte har kört just i små bo-områden så körde hon väldigt bra och jag var verkligen imponerad även om det var ett par missöden men det var både hennes och min första lektion så det tillhör.
Lunch uppkom efter 100 min. körning med älsklingen och det var mat som ville ner i våra magar. Franks coffe vid korsvägen fick det bli och medan maten var i "nja-effekt" så blev Älskling överlycklig av egen kaffepress eller vad det nu heter. Fick även lite "hemläxa" som jag skulle göra under lunchen för att sedan vara förberedd till mina två sista lektioner för dagen, 1300-1500. Någonting som inte tyvärr inte hann men det visade sig att det inte var hela världen (lucky me).
Ut och körde igen och mycket ifrån nervositeten i morse satt fortfarande kvar i huvudet men släppte lite efter första 50 min. Kan ju tänkas väldigt långsamt men tiden gick väldigt fort och som sagt efter bekantat mig lite mer med bilen så kändes det nästan bekvämt.
Efter lite snack i bilen sen och fått lite hemläxa så var det bussen hem till mina föräldrar för att äta grillad mat (mumma) samt titta på den lilla nya familj-medlemmen, Molle. Som är en lite söt hund av blandning mellan Kings-Charles och dvärg-collie, tror jag. Hur som helst han var sötast men han var lite vild och dryg mot Nemo som är den äldre av de två. Men han lär väl sig för eller senare sin plats och så kommer de säkert att komma överens ganska bra.
Nu är snart dags för kojen och läsa lite teori (bläää). Har gjort matlåda inför imorgon och så är det mot bilskolan igen. Ny dag, nya krafter och min älskling fyller år imorgon, Hipp hipp hurra!!!!!!!!!
Lunch uppkom efter 100 min. körning med älsklingen och det var mat som ville ner i våra magar. Franks coffe vid korsvägen fick det bli och medan maten var i "nja-effekt" så blev Älskling överlycklig av egen kaffepress eller vad det nu heter. Fick även lite "hemläxa" som jag skulle göra under lunchen för att sedan vara förberedd till mina två sista lektioner för dagen, 1300-1500. Någonting som inte tyvärr inte hann men det visade sig att det inte var hela världen (lucky me).
Ut och körde igen och mycket ifrån nervositeten i morse satt fortfarande kvar i huvudet men släppte lite efter första 50 min. Kan ju tänkas väldigt långsamt men tiden gick väldigt fort och som sagt efter bekantat mig lite mer med bilen så kändes det nästan bekvämt.
Efter lite snack i bilen sen och fått lite hemläxa så var det bussen hem till mina föräldrar för att äta grillad mat (mumma) samt titta på den lilla nya familj-medlemmen, Molle. Som är en lite söt hund av blandning mellan Kings-Charles och dvärg-collie, tror jag. Hur som helst han var sötast men han var lite vild och dryg mot Nemo som är den äldre av de två. Men han lär väl sig för eller senare sin plats och så kommer de säkert att komma överens ganska bra.
Nu är snart dags för kojen och läsa lite teori (bläää). Har gjort matlåda inför imorgon och så är det mot bilskolan igen. Ny dag, nya krafter och min älskling fyller år imorgon, Hipp hipp hurra!!!!!!!!!
150 min. Transformers again
Återigen har jag sett Transformers 2: The revenge of the fallen (tur för mig att älskling också tycker om filmen) och jag tycker att den är lika bra som första gången om nästan inte bättre. Så jag förstår inte alla dessa dåliga betyg. Kanske är det jag som bara är blind utav att jag är en Transformers-junkie och vill inbilla mig att den är superb eller har jag bara allmänt dålig filmsmak.
Jag nämnde att jag tyckte att filmen var bättre nu andra gången och även om den är 150 min lång så rör det mig inte i ryggen. Visst, den är lång men det är ju aldrig några tråkiga 150 min. Det förklaras det som behövs och det är action när det behövs. Nu andra gången så la jag också märke till lite smågrejer och dylikt då jag inte behövde koncentrerar mig lika mycket på texten. Och det är ju alltid ett nöje att hitta små detaljer.
Det är möjligtvis två saker som jag stör mig på. Oki, det är en sak jag stör mig på och det är en sak som jag stör mig lite på. Vi, börjar med det mindre stör-momentet. Det är lite val av musik. Jag tycker soundtracket är helt klart godkänt. Det spelar lite storslagen instrumental musik när det behövs som mest men frågan är ju om det är verkligen nödvändigt att spela Linkin Park's nya "New divide" som ifs gjordes till denna film men att spela tre gånger är väl ändå lite väl. Även låten hit-låten "21 guns" ifrån Green Days nya album "21th century breakdown" spelas ca. tre gånger. Självklart så har de varit så uppfinnings rika att spelat upp olika snuttar av låtarna och jag tycker att "21 guns" passar utmärkt till filmen men som sagt spelas nog två gånger för mycket. Men sen är också filmen 150 min. så jag antar att det skall fyllas med någonting.
Andra saken som jag stör mig på är designen av Jetfire. Jag vet, jag vet jag borde låta det gå, låta det rinna av. För jag nämnde ju det redan i ett av mina tidigare inlägg men jag kan inte låta bli. Jag förstår att de inte kunde göra honom som i varken den tecknade serien eller serietidningarna ifrån 80-talet. För samtidigt så är ingen av de andra Transformers:arna lika sig själva. Dock så har det gjort lite research om deras attityd och personlighet men jag undrar ju verkligen vad de tänkte med Jetfire. Det är ju som en helt annan robot men bara med samma namn. Som ifs har hänt mer än gång i alla dessa oändliga historier om Transformers. Däremot så tyckte jag att de hade funnit en ganska passande design i filmerna (för snygga bilar tröttnar väl ingen på). Även om det först kände konstigt att se Bunblebee som en fräsig Camaro Concept '09 som i vanliga fall är en lite gul Wolksvagen bubbla. Men jag stördes aldrig av att Bumblebee inte var Bumblebee. Jag kommer säkert aldrig få ett riktigt svar om jag inte frågar Mr. Bay själv om detta fall av Jetfire men jag det är tyvärr någonting som gör att jag inte kan njuta av filmen lika mycket som jag hade velat. Sen gör det inte det bättre när man ser bilder på hur Jetfire skulle kunnat se ut. Jag vet inte hur handlingen skulle gå ihop och scenerna med Jetfire skulle kunnat ändra på sig men det är inte det som för sig i huvudet när man möts av en betydligt coolare design som dessa:
Så här ser han tyvärr ut i filmen:
Jag är bara töntig av mig tillsammans med xxxx tusen fans, jag vet och det är ju ändå helheten av filmen som är det viktigaste. Dock några extra scener med någon av dom Jetfire ovan i blue-ray utgåvan hade inte varit helt fel.
Originalet ifrån tv-serien samt tidningarna under 80-talet:
Jag nämnde att jag tyckte att filmen var bättre nu andra gången och även om den är 150 min lång så rör det mig inte i ryggen. Visst, den är lång men det är ju aldrig några tråkiga 150 min. Det förklaras det som behövs och det är action när det behövs. Nu andra gången så la jag också märke till lite smågrejer och dylikt då jag inte behövde koncentrerar mig lika mycket på texten. Och det är ju alltid ett nöje att hitta små detaljer.
Det är möjligtvis två saker som jag stör mig på. Oki, det är en sak jag stör mig på och det är en sak som jag stör mig lite på. Vi, börjar med det mindre stör-momentet. Det är lite val av musik. Jag tycker soundtracket är helt klart godkänt. Det spelar lite storslagen instrumental musik när det behövs som mest men frågan är ju om det är verkligen nödvändigt att spela Linkin Park's nya "New divide" som ifs gjordes till denna film men att spela tre gånger är väl ändå lite väl. Även låten hit-låten "21 guns" ifrån Green Days nya album "21th century breakdown" spelas ca. tre gånger. Självklart så har de varit så uppfinnings rika att spelat upp olika snuttar av låtarna och jag tycker att "21 guns" passar utmärkt till filmen men som sagt spelas nog två gånger för mycket. Men sen är också filmen 150 min. så jag antar att det skall fyllas med någonting.
Andra saken som jag stör mig på är designen av Jetfire. Jag vet, jag vet jag borde låta det gå, låta det rinna av. För jag nämnde ju det redan i ett av mina tidigare inlägg men jag kan inte låta bli. Jag förstår att de inte kunde göra honom som i varken den tecknade serien eller serietidningarna ifrån 80-talet. För samtidigt så är ingen av de andra Transformers:arna lika sig själva. Dock så har det gjort lite research om deras attityd och personlighet men jag undrar ju verkligen vad de tänkte med Jetfire. Det är ju som en helt annan robot men bara med samma namn. Som ifs har hänt mer än gång i alla dessa oändliga historier om Transformers. Däremot så tyckte jag att de hade funnit en ganska passande design i filmerna (för snygga bilar tröttnar väl ingen på). Även om det först kände konstigt att se Bunblebee som en fräsig Camaro Concept '09 som i vanliga fall är en lite gul Wolksvagen bubbla. Men jag stördes aldrig av att Bumblebee inte var Bumblebee. Jag kommer säkert aldrig få ett riktigt svar om jag inte frågar Mr. Bay själv om detta fall av Jetfire men jag det är tyvärr någonting som gör att jag inte kan njuta av filmen lika mycket som jag hade velat. Sen gör det inte det bättre när man ser bilder på hur Jetfire skulle kunnat se ut. Jag vet inte hur handlingen skulle gå ihop och scenerna med Jetfire skulle kunnat ändra på sig men det är inte det som för sig i huvudet när man möts av en betydligt coolare design som dessa:
Så här ser han tyvärr ut i filmen:
Jag är bara töntig av mig tillsammans med xxxx tusen fans, jag vet och det är ju ändå helheten av filmen som är det viktigaste. Dock några extra scener med någon av dom Jetfire ovan i blue-ray utgåvan hade inte varit helt fel.
Originalet ifrån tv-serien samt tidningarna under 80-talet:
7/30/2009
Love is in the cinema
Var ett nu tag sen jag skrev här (igen) och undrar varför dessa uppehåll hela tiden. Har faktiskt inte heller något bra svar för när jag tittar några tidigare inlägg om att jag skall skriva om ett par filmer jag har sett så visar det sig att jag bara har skrivit om en film och det är både snålt och illa. Det borde liksom skrivas hela tiden typ. Nu är det ju lite så att jag har glömt mycket av filmerna...eller snarare förträngt. Alla av dom var inte dåliga men en och annan kunde jag vara utan *host*The Unborn*host*. Varför denna förträngning då? Får att jag skall kunna se ännu mer film så klart och skriva om...som det har gått så bra med eller inte dock så kan jag nämna vilka filmer jag har sett på sistone:
*Transformers 2: Revenge of the fallen - Skit i alla recensioner. Vad vet dom egentligen om Transformers (eller så jag vill tro), Nada, noll, zero whatever. Uppväxt med Transformers och avgudar Peter cullen. Så vad mer kan man egentligen begära? En tredje film kanske? Ja tack. Men filmen går inte utan några fel. För vi känner Michael Bay och han är ju inte alltid bäst på att göra uppföljare (Bad Boys II) och han har en tendens att lägga till en timma eller så extra också. I detta fallet så var det inte det som var problemet utan snarare alla karaktärer. I första filmen vet jag att jag satt och beklagade mig över att det var få Transformers med (speciellt Autobots). Denna gången vill jag påstå att det var för många. Det var många som man bara fick se en glimt av samt veta namnet och jag fick chans att "oooha" lite och sedan försvann de men för att synas möjligtvis mot slutet. Sen var väl kanske det inte var den bästa tolkningen av Autobot:en Jetfire. Visst, kul version av honom och jag skrattade rejält men samtidigt så kändes att Herr Bay antingen hade glömt vem Jetfire var eller om han bara inte kände till honom. Kan tänka mig att många fans känner likadant. Dock helt klart kudos till att han hade form som det legendariska flygplanet SR-71 "Blackbird". Skall bli spännande och se vad dom kan lägga till för blue-ray utgåvan för att jag kommer lätt vara en av dom som kommer stå först i kö.
*The Proposal - Sandra Bullock och Ryan Reynolds möts i en förutsägbar romantisk komedi. Det var ett tag sen man såg Bullock på den vita duken men är mer än gärna välkommen att fortsätta att synas. För jag vet inte om vad hon har gjort för att hålla sig i form men jag lovar det har funkat. För mig så var Reynolds inte känd förrän jag jag såg honom som Deadpool i X-men Origins: Wolverine och även om han syntes ytterst lite i den filmen så gillade jag honom. Känns tryggt också att veta att han kommer spela som Deadpool i sin egen origin-film samt Green Lantern. Snacka om att ha ligga med både Marvel och DC Comics. Skit samma det var inte om Reynolds filmen handlade om eller tja, till viss del. Filmen må kännas som en "tant-film" men jag gillade den faktiskt. Härliga karaktärer om än så få och slutet väldigt väldigt förutsägbart så var den så där lagom god att krama om och det var svårt att hålla sig till "aaaawww". Vill man nu inte se den för att det är en tant-film se den för att det är två väldigt snygga skådespelare. Yttligt, ja men sant.
*Brüno - Jag vill endå påstå att jag har sett den...45 min. av den åtminstone. Det var inte för jag inte klarade av den galna humorn som Sasha Baron Cohen har i sitt huvud. Utan för att bion som den sågs på slocknade av tekniska fel (officiella andledningen: Blix nedslag ifrån klar blå himmel). Även nu om det blev bara så 45 min. av filmen så kände jag att detta är inte en film jag gärna sätter mig och betalar för att se igen. Inledningen var rolig och det var faktiskt ett par roliga scener samt att jag gillar Cohen's alterego Brüno mer än säg Borat då jag hade svårt att skratta åt filmen. Jag kommer ju vilja att se hela Brüno igen men inte på bio för det kändes den inte riktig värd enligt mig.
*Harry Potter & The half-blood prince - 6:e filmen i den långa serien omgjord ifrån böckerna med så klart samma titel. Alla känner till Harry Potter eller tja, folk borde känna till honom. För har man inte läst böckerna (jag) eller sett filmerna så bör man ta sig i kragen och ge sig på någon av valen. Även om jag inte har bekantat mig med böckerna och har säkert inte lika mycket pondus som en som har läst alla böcker och även sett de 6 filmerna. Och det kan jag hålla med om för jag har inte som helst någon aningen om hur "världen" är uppbyggd i böckerna men tycker jag kan nog gott säga att jag tycker om Harry Potter filmerna samt den senaste om man bortser ifrån böckerna (som jag i detta fallet tänker göra). 6:e filmen är helt klart den mörkaste filmen i serien. Mörk himmel och moln hänger över Hogwarts som ett täcke. Det går inte att undvika helt enkelt. Dock så blir blomstrar karaktärerna och man känner verkligen Daniel Radcliffe & Co. är bekväma i sina roller som känns tryggt. Dock så är känns det mindre "tryggt" att sista filmen, Harry Potter & The Deathly Hallows kommer att delas upp i två delar. Som gör det väldigt surt för oss som bara väntar på filmerna. Men om jag börjar läsa böckerna så bör jag ju vara klar med alla sju innan första delen av sista filmen har premiär.
*Year One - Jag älskar Jack Black. Jag gör verkligen det. Hade jag varit yngre och ville ha en idol att se upp till så hade det varit Jack Black. Hade försökt att prata som honom och lika galen. Dock så är ju sanningen inte så och jag ser honom mest en skådespelare nu. En kändis helt enkelt och tur är väl ändå det för hans senaste film tillsammans med Michael Cera går väl lite halvljummet in i hjärtat. Gillar verkligen kemin mellan Black och Cera men varken någon av dom spelar utan för sina ramar. Black är ju som han är och gör sitt race medan om man har sett Juno (Rekommenderas att ses för övrigt) så får man en ganska bra bild av hur Cera's karaktär är. Och längre kommer dom inte heller med ett alldeles för hastigt slut (som ger lite av en uppföljare) och alldeles för många deju vus av Tenacious D (ödet och den valde och så vidare) även om den skiljer sig väldigt mycket i miljö. Dock så driver dom friskt om religion och det är ju alltid kul, om man är ateist.
Så det var en snabb men väldigt lååång av vilka filmer jag har minglat runt denna sommaren. Ser framemot några filmer till men dom kan jag ju inte direkt skriva om eftersom jag inte har sett dom än (duh). Men den som väntar på någonting gott väntar oftast för länge (i mitt tycke).
*Transformers 2: Revenge of the fallen - Skit i alla recensioner. Vad vet dom egentligen om Transformers (eller så jag vill tro), Nada, noll, zero whatever. Uppväxt med Transformers och avgudar Peter cullen. Så vad mer kan man egentligen begära? En tredje film kanske? Ja tack. Men filmen går inte utan några fel. För vi känner Michael Bay och han är ju inte alltid bäst på att göra uppföljare (Bad Boys II) och han har en tendens att lägga till en timma eller så extra också. I detta fallet så var det inte det som var problemet utan snarare alla karaktärer. I första filmen vet jag att jag satt och beklagade mig över att det var få Transformers med (speciellt Autobots). Denna gången vill jag påstå att det var för många. Det var många som man bara fick se en glimt av samt veta namnet och jag fick chans att "oooha" lite och sedan försvann de men för att synas möjligtvis mot slutet. Sen var väl kanske det inte var den bästa tolkningen av Autobot:en Jetfire. Visst, kul version av honom och jag skrattade rejält men samtidigt så kändes att Herr Bay antingen hade glömt vem Jetfire var eller om han bara inte kände till honom. Kan tänka mig att många fans känner likadant. Dock helt klart kudos till att han hade form som det legendariska flygplanet SR-71 "Blackbird". Skall bli spännande och se vad dom kan lägga till för blue-ray utgåvan för att jag kommer lätt vara en av dom som kommer stå först i kö.
*The Proposal - Sandra Bullock och Ryan Reynolds möts i en förutsägbar romantisk komedi. Det var ett tag sen man såg Bullock på den vita duken men är mer än gärna välkommen att fortsätta att synas. För jag vet inte om vad hon har gjort för att hålla sig i form men jag lovar det har funkat. För mig så var Reynolds inte känd förrän jag jag såg honom som Deadpool i X-men Origins: Wolverine och även om han syntes ytterst lite i den filmen så gillade jag honom. Känns tryggt också att veta att han kommer spela som Deadpool i sin egen origin-film samt Green Lantern. Snacka om att ha ligga med både Marvel och DC Comics. Skit samma det var inte om Reynolds filmen handlade om eller tja, till viss del. Filmen må kännas som en "tant-film" men jag gillade den faktiskt. Härliga karaktärer om än så få och slutet väldigt väldigt förutsägbart så var den så där lagom god att krama om och det var svårt att hålla sig till "aaaawww". Vill man nu inte se den för att det är en tant-film se den för att det är två väldigt snygga skådespelare. Yttligt, ja men sant.
*Brüno - Jag vill endå påstå att jag har sett den...45 min. av den åtminstone. Det var inte för jag inte klarade av den galna humorn som Sasha Baron Cohen har i sitt huvud. Utan för att bion som den sågs på slocknade av tekniska fel (officiella andledningen: Blix nedslag ifrån klar blå himmel). Även nu om det blev bara så 45 min. av filmen så kände jag att detta är inte en film jag gärna sätter mig och betalar för att se igen. Inledningen var rolig och det var faktiskt ett par roliga scener samt att jag gillar Cohen's alterego Brüno mer än säg Borat då jag hade svårt att skratta åt filmen. Jag kommer ju vilja att se hela Brüno igen men inte på bio för det kändes den inte riktig värd enligt mig.
*Harry Potter & The half-blood prince - 6:e filmen i den långa serien omgjord ifrån böckerna med så klart samma titel. Alla känner till Harry Potter eller tja, folk borde känna till honom. För har man inte läst böckerna (jag) eller sett filmerna så bör man ta sig i kragen och ge sig på någon av valen. Även om jag inte har bekantat mig med böckerna och har säkert inte lika mycket pondus som en som har läst alla böcker och även sett de 6 filmerna. Och det kan jag hålla med om för jag har inte som helst någon aningen om hur "världen" är uppbyggd i böckerna men tycker jag kan nog gott säga att jag tycker om Harry Potter filmerna samt den senaste om man bortser ifrån böckerna (som jag i detta fallet tänker göra). 6:e filmen är helt klart den mörkaste filmen i serien. Mörk himmel och moln hänger över Hogwarts som ett täcke. Det går inte att undvika helt enkelt. Dock så blir blomstrar karaktärerna och man känner verkligen Daniel Radcliffe & Co. är bekväma i sina roller som känns tryggt. Dock så är känns det mindre "tryggt" att sista filmen, Harry Potter & The Deathly Hallows kommer att delas upp i två delar. Som gör det väldigt surt för oss som bara väntar på filmerna. Men om jag börjar läsa böckerna så bör jag ju vara klar med alla sju innan första delen av sista filmen har premiär.
*Year One - Jag älskar Jack Black. Jag gör verkligen det. Hade jag varit yngre och ville ha en idol att se upp till så hade det varit Jack Black. Hade försökt att prata som honom och lika galen. Dock så är ju sanningen inte så och jag ser honom mest en skådespelare nu. En kändis helt enkelt och tur är väl ändå det för hans senaste film tillsammans med Michael Cera går väl lite halvljummet in i hjärtat. Gillar verkligen kemin mellan Black och Cera men varken någon av dom spelar utan för sina ramar. Black är ju som han är och gör sitt race medan om man har sett Juno (Rekommenderas att ses för övrigt) så får man en ganska bra bild av hur Cera's karaktär är. Och längre kommer dom inte heller med ett alldeles för hastigt slut (som ger lite av en uppföljare) och alldeles för många deju vus av Tenacious D (ödet och den valde och så vidare) även om den skiljer sig väldigt mycket i miljö. Dock så driver dom friskt om religion och det är ju alltid kul, om man är ateist.
Så det var en snabb men väldigt lååång av vilka filmer jag har minglat runt denna sommaren. Ser framemot några filmer till men dom kan jag ju inte direkt skriva om eftersom jag inte har sett dom än (duh). Men den som väntar på någonting gott väntar oftast för länge (i mitt tycke).
7/10/2009
Iphone + Hatsune Miku = True Love
Ni som direkt känner mig mer än möjligtvis via denna blandade blogg så kan jag nog påstå att jag lätt bli besatt av saker och ting när jag också väl blir det så vill jag veta så mycket som möjligt och dylikt (därför är jag bästa vän med Wikipedia). Oftast händer detta efter ha kanske sett en film, spelat ett spel eller kanske lyssnat på en viss musik (och dom säger att media inte påverkar oss). I vilket fall så har mitt beroende blivit lite mångfaldigt. För jag har är högt upp i det blå utav följande och skall gå igenom dom steg för steg om varför jag har denna besattheten:
1, Iphone ~ Oki, kanske inte så oväntat faktiskt att denna skulle ligga högst upp. Jag har nämnt i nästa varje inlägg att jag har hållt på med min iphone. För är det inte att försöka hitta roliga spel, så är det scrolla upp och ner i Cydia för att se om det finns något smart program eller bara ibland bara meningslöst surfa på den istället sitta vid datorn som är två meter bort. Känner att det är svårt att förklara vad det är som driver detta behov att hålla på att fixa med den men antagligen är det för att det är en pryl med väldigt många möjligheter. Jag nämnde också för ett bra tag sen att jag hade svårt att överge min gamla mobil som var en N95:a men nu...Det är helt otänktbart att jag skulle kunna ha en annan mobil (om det inte var en till iphone). För att det är ju inte bara en mobil utan det är ju en media-...pryl...för om jag faktiskt RINGDE och använde den just för att ringa lika mycket som jag sitter och juxar på den så hade det varit helt otroligt. Men så är ju inte fallet.
För jag ringer sällan med den (SMS:ar för det mesta) och lyssnar på musik när jag är på väg någonstans. För det som jag nämnde ovan så är det bara en massa jux jag gör på den. Igår satt jag säkert 9 timmar (jag och Joy kom fram till det då jag först uppe i 12) för att göra ett tema till den. Det var faktiskt ett par jobbiga timmar och det var många gånger som jag bara ville ge upp men jag vill ju inte ha ett halvfärdigt tema. Så efter allt är sagt och gjort så sitter jag endå och letar efter mer saker som jag kan förbättra mitt egna tema. Även nu om det inte blir lika radikalt som kanske igår så är det ständig jakt på att försöka göra den så personlig som möjlig. Och dom säger att datorer är personliga igen, pfff, pytsamt.
2, Hatsune Miku ~ Innan ni alla bli allt fördomliga om att det är ett japanskt namn och tror att det är en hett modell som är kär i så har ni helt fel. Utan det är värre (tro det eller ej). Hatsune Miku är en produkt ur en lite udda serie, Vocaloids som är i sitt är ett data-program. Detta program släpptes först 2006 och är ett typ av musik-program. Dock väldigt avancerat och mer annorlunda än vad som vanligen väntas. Vocaloids fungera på det sättet att istället för att skapa "musik" så kan man skapa sång. Alltså du kan skriva in ord och meningar för att sedan låta programmet "sjunga" orden eller meningarna. Dock skall det nämnas att det är japanska program (tror att de släpptes två program i västländerna också) och det innebär att det är japanska som skrivs in och det sjungs så klart japanska. I Många fall låter det extremt elektroniskt men de som kan har gjort riktigt bra låtar. Låter säkert helt galet men ni som vet vilka Gorillaz är så förstår ni nog konceptet förutom att det inte finns någon artist bakom längre. Visst, rösterna är "lånade" utav artister/röst-skådepelare men resten är upp till skaparen hur allt skall låta. Men gör er den tjänst att kolla upp wikipedia så förstår ni nog bättre (en länk finner ni nedan).
Tillbaka till Hatsune Miku för det var ändå henne som är var ämnet ju. Men som jag nämnde så är hon egentligen ingen person utan ett program kan det väl kallas. Så hon väl kallas som en virtuel artist. Först så var jag inte så förtjust i varken henne eller musiken. Snarare var det väl rösten då den kan ta sig oväntat högt upp på ton-skalan. Men efter ha hört några låtar av bättre kvalitet så var jag helt såld. För otränade öron så kan nog det elektroniska bli jobbigt och har man svårt för japansk musik så gör det ingen vidare eller. Kanske inte det bästa valet att ta om man vill uppskatta japansk musik. Men youtube är ett säkert val om ni vill se eller höra någoting av sk. framtiden pop-idol. Och ni kan ju gissa vad det blev för tema till Iphonen (*suck* jag är så sorlig ibland).
3, Youtube ~ Jag funderar egentligen på att flytta Youtube till första plats då det är faktiskt tack vare Youtube jag har fått dessa "bekymmer". För hade det inte varit så att dom visade hur man gjorde olika saker och ting med iphonen och hade en massa videos av Hatsune Miku så hade jag haft mindre vetskap om dom så med andra ord källan till allt ont är Youtube. Säger bara en sak, fan för att vara en Youtube-junkie.
Efter ha skrivit av mig lite av mina tunga "droger" så är det direkt till kojs då jag skall upp vid fem eller så på morgonen. Jobbet kallar och en båt går alldeles för tidigt för min smak.
För ni som vill läsa mer om Vocaloids och inte förstod vad jag menade.
1, Iphone ~ Oki, kanske inte så oväntat faktiskt att denna skulle ligga högst upp. Jag har nämnt i nästa varje inlägg att jag har hållt på med min iphone. För är det inte att försöka hitta roliga spel, så är det scrolla upp och ner i Cydia för att se om det finns något smart program eller bara ibland bara meningslöst surfa på den istället sitta vid datorn som är två meter bort. Känner att det är svårt att förklara vad det är som driver detta behov att hålla på att fixa med den men antagligen är det för att det är en pryl med väldigt många möjligheter. Jag nämnde också för ett bra tag sen att jag hade svårt att överge min gamla mobil som var en N95:a men nu...Det är helt otänktbart att jag skulle kunna ha en annan mobil (om det inte var en till iphone). För att det är ju inte bara en mobil utan det är ju en media-...pryl...för om jag faktiskt RINGDE och använde den just för att ringa lika mycket som jag sitter och juxar på den så hade det varit helt otroligt. Men så är ju inte fallet.
För jag ringer sällan med den (SMS:ar för det mesta) och lyssnar på musik när jag är på väg någonstans. För det som jag nämnde ovan så är det bara en massa jux jag gör på den. Igår satt jag säkert 9 timmar (jag och Joy kom fram till det då jag först uppe i 12) för att göra ett tema till den. Det var faktiskt ett par jobbiga timmar och det var många gånger som jag bara ville ge upp men jag vill ju inte ha ett halvfärdigt tema. Så efter allt är sagt och gjort så sitter jag endå och letar efter mer saker som jag kan förbättra mitt egna tema. Även nu om det inte blir lika radikalt som kanske igår så är det ständig jakt på att försöka göra den så personlig som möjlig. Och dom säger att datorer är personliga igen, pfff, pytsamt.
2, Hatsune Miku ~ Innan ni alla bli allt fördomliga om att det är ett japanskt namn och tror att det är en hett modell som är kär i så har ni helt fel. Utan det är värre (tro det eller ej). Hatsune Miku är en produkt ur en lite udda serie, Vocaloids som är i sitt är ett data-program. Detta program släpptes först 2006 och är ett typ av musik-program. Dock väldigt avancerat och mer annorlunda än vad som vanligen väntas. Vocaloids fungera på det sättet att istället för att skapa "musik" så kan man skapa sång. Alltså du kan skriva in ord och meningar för att sedan låta programmet "sjunga" orden eller meningarna. Dock skall det nämnas att det är japanska program (tror att de släpptes två program i västländerna också) och det innebär att det är japanska som skrivs in och det sjungs så klart japanska. I Många fall låter det extremt elektroniskt men de som kan har gjort riktigt bra låtar. Låter säkert helt galet men ni som vet vilka Gorillaz är så förstår ni nog konceptet förutom att det inte finns någon artist bakom längre. Visst, rösterna är "lånade" utav artister/röst-skådepelare men resten är upp till skaparen hur allt skall låta. Men gör er den tjänst att kolla upp wikipedia så förstår ni nog bättre (en länk finner ni nedan).
Tillbaka till Hatsune Miku för det var ändå henne som är var ämnet ju. Men som jag nämnde så är hon egentligen ingen person utan ett program kan det väl kallas. Så hon väl kallas som en virtuel artist. Först så var jag inte så förtjust i varken henne eller musiken. Snarare var det väl rösten då den kan ta sig oväntat högt upp på ton-skalan. Men efter ha hört några låtar av bättre kvalitet så var jag helt såld. För otränade öron så kan nog det elektroniska bli jobbigt och har man svårt för japansk musik så gör det ingen vidare eller. Kanske inte det bästa valet att ta om man vill uppskatta japansk musik. Men youtube är ett säkert val om ni vill se eller höra någoting av sk. framtiden pop-idol. Och ni kan ju gissa vad det blev för tema till Iphonen (*suck* jag är så sorlig ibland).
3, Youtube ~ Jag funderar egentligen på att flytta Youtube till första plats då det är faktiskt tack vare Youtube jag har fått dessa "bekymmer". För hade det inte varit så att dom visade hur man gjorde olika saker och ting med iphonen och hade en massa videos av Hatsune Miku så hade jag haft mindre vetskap om dom så med andra ord källan till allt ont är Youtube. Säger bara en sak, fan för att vara en Youtube-junkie.
Efter ha skrivit av mig lite av mina tunga "droger" så är det direkt till kojs då jag skall upp vid fem eller så på morgonen. Jobbet kallar och en båt går alldeles för tidigt för min smak.
För ni som vill läsa mer om Vocaloids och inte förstod vad jag menade.
7/07/2009
My name is not Caroline, it's Coraline
Efter ha funderat länge och nog om hur jag skall hylla den omskapta Coraline från bok till film. Dock vill jag nämna att jag INTE har läst boken men blev/är ytterst nyfiken på att läsa den så det blir säkerligen ett besök hos sfbokhandeln för att se om de kan ha den på lager. Men det är inte boken som jag vill göra sig hörd utan filmen. Efter ha sett trailern till någon tidigare film som jag säkert har glömt bort i början av året så kunde jag knappt bärga mig till att se filmen. Dock så tog det sin tid att se den och jag hann precis se den innan de tog bort den ifrån bion.
Så vad är det som gör denna film så intressant? Dels är det ju den underbara stop motion-animationen som har gått upp i 3-D denna gången och det är ju bara för undebar att se på. Är man fan av Tim Burton så vet man helt klart vad man har och vänta sig. För som det inte vore nog så är filmen också skriven och regiserad av Henry Selick som har även har stått för Night before Christmas. Och med ett intro där en hand som påminner alldeles för mycket om Edward Scissorhand som tömmer en dock på allt sitt innehåll och fyller den på nytt och gör en ny betydelsefull docka. En docka som är alldeles för lik huvudkaraktären, Coraline.
Det man möts i filmen är en ganska roande historia om en flicka som just heter Coraline (Jones) och blir nyinflyttad till ett nytt boende som heter charmigt nog Pink hotel apartments tillsammans med sina arbetsnarkomaner till föräldrar. Snabbt blir hon utråkad och brist av uppmärksamhet ifrån sina föräldrar börja hon utforska huset och dess utegård. Där hon träffar på de andra grannarna som är tillhör mer den underligare typ. Vi har den blåa-hudade ryssen Mr. Bobinsky som lever på rödbetor och gymnastik. De två pensionerade skådespelerskor/modellerna, Ms. Spink och Ms. Forcible som är ägare av ett x antal Skotska terrier inkl. ett par uppstoppade. Samt den puckelryggade pojken Wyborn som stryker omkring på sin "motorcykel" tillsammans med en svart katt. Så det finns helt klart en hel del lustiga, underliga och älskevärda karaktärer. Men under sin utforskning så finner hon en nyckel som verka leda till en liten dörr i huset som i sitt leder till en exakt likadan värld som den hon lever i men helt klart mer annorlunda (om det nu går). Där alla personer som hon känner i den verkliga världen beter också en aning annnorlunda och minst sagt hennes mamma och allting verkar perfekt i den "andra" världen, nästan för perfekt. Och egentligen det enda som verka "onormalt" är att istället för ögon så har de knappar. Men självklart så är det någoting som pågår i den andra världen och Coraline snurras in i en jakt utan dess like.
Musiken var stämmningful och spelar sina bästa kort när det behövs. Men måste nog ändå säga att jag blev överraskade över att barn/ungdoms-skådespelerskan Dakota Fanning spelar Coraline. Fanning är annars känd för Man on fire, War of the worlds, Charlotte's web för att nämna några storfilmer men har inte direkt fastnat för henne. Däremot i Coraline gör hon sig verkligen hörd och hon känns som hon verkligen vill vara och leva som Coraline. De övriga rösterna spelas bra och tom. en viss Ian Mcshane tar sig an den blåa ryssen Mr. Bobinsky. Men måste jag tillägga att hatten går endå till Teri Hatcher som gör sin roll som Coraline's mamma/andra mamma nästintill perfekt. Det är visst så en desperat hemmafru verkligen ryter när hon vill ha någoting.
Så åter till första frågan som nämndes början av inlägget, varför är filmen så intressant. Dels väldigt mycket av det jag har redan skrivit. Handlingen är roande och man får helt klart starka vibbar av Alice in Wonderland och ni som känner till Hans & Greta kommer nog få lite "deja vú". De härliga karaktärerna som verkligen för liv till det annars ödsliga Pink Hotell Apartments. Och hälften av filmen så känns det nästan som en dektetiv-film (dock med väldigt uppenbara lösningar) också. Är du ett fan till Tim Burtons filmer och andra filmer av samma typ så är helt klart Coraline någoting för dig och ett måste att se. Och även för den som har svårt för dessa filmer borde verkligen se den för sin charm av användning av andra "sagor". Nämnde jag att den visades i 3D-bio? Superb.
Så vad är det som gör denna film så intressant? Dels är det ju den underbara stop motion-animationen som har gått upp i 3-D denna gången och det är ju bara för undebar att se på. Är man fan av Tim Burton så vet man helt klart vad man har och vänta sig. För som det inte vore nog så är filmen också skriven och regiserad av Henry Selick som har även har stått för Night before Christmas. Och med ett intro där en hand som påminner alldeles för mycket om Edward Scissorhand som tömmer en dock på allt sitt innehåll och fyller den på nytt och gör en ny betydelsefull docka. En docka som är alldeles för lik huvudkaraktären, Coraline.
Det man möts i filmen är en ganska roande historia om en flicka som just heter Coraline (Jones) och blir nyinflyttad till ett nytt boende som heter charmigt nog Pink hotel apartments tillsammans med sina arbetsnarkomaner till föräldrar. Snabbt blir hon utråkad och brist av uppmärksamhet ifrån sina föräldrar börja hon utforska huset och dess utegård. Där hon träffar på de andra grannarna som är tillhör mer den underligare typ. Vi har den blåa-hudade ryssen Mr. Bobinsky som lever på rödbetor och gymnastik. De två pensionerade skådespelerskor/modellerna, Ms. Spink och Ms. Forcible som är ägare av ett x antal Skotska terrier inkl. ett par uppstoppade. Samt den puckelryggade pojken Wyborn som stryker omkring på sin "motorcykel" tillsammans med en svart katt. Så det finns helt klart en hel del lustiga, underliga och älskevärda karaktärer. Men under sin utforskning så finner hon en nyckel som verka leda till en liten dörr i huset som i sitt leder till en exakt likadan värld som den hon lever i men helt klart mer annorlunda (om det nu går). Där alla personer som hon känner i den verkliga världen beter också en aning annnorlunda och minst sagt hennes mamma och allting verkar perfekt i den "andra" världen, nästan för perfekt. Och egentligen det enda som verka "onormalt" är att istället för ögon så har de knappar. Men självklart så är det någoting som pågår i den andra världen och Coraline snurras in i en jakt utan dess like.
Musiken var stämmningful och spelar sina bästa kort när det behövs. Men måste nog ändå säga att jag blev överraskade över att barn/ungdoms-skådespelerskan Dakota Fanning spelar Coraline. Fanning är annars känd för Man on fire, War of the worlds, Charlotte's web för att nämna några storfilmer men har inte direkt fastnat för henne. Däremot i Coraline gör hon sig verkligen hörd och hon känns som hon verkligen vill vara och leva som Coraline. De övriga rösterna spelas bra och tom. en viss Ian Mcshane tar sig an den blåa ryssen Mr. Bobinsky. Men måste jag tillägga att hatten går endå till Teri Hatcher som gör sin roll som Coraline's mamma/andra mamma nästintill perfekt. Det är visst så en desperat hemmafru verkligen ryter när hon vill ha någoting.
Så åter till första frågan som nämndes början av inlägget, varför är filmen så intressant. Dels väldigt mycket av det jag har redan skrivit. Handlingen är roande och man får helt klart starka vibbar av Alice in Wonderland och ni som känner till Hans & Greta kommer nog få lite "deja vú". De härliga karaktärerna som verkligen för liv till det annars ödsliga Pink Hotell Apartments. Och hälften av filmen så känns det nästan som en dektetiv-film (dock med väldigt uppenbara lösningar) också. Är du ett fan till Tim Burtons filmer och andra filmer av samma typ så är helt klart Coraline någoting för dig och ett måste att se. Och även för den som har svårt för dessa filmer borde verkligen se den för sin charm av användning av andra "sagor". Nämnde jag att den visades i 3D-bio? Superb.
6/30/2009
18 and still countin'
Då har man fått provat på att jobba 50%. Först måste jag säga att det var skönt att få komma ut bland flummiga norrmän och skrikande barn. Ni må tror att jag är galen men efter ha varit hemma nu snart 4 mån. (med några jämna mellanrum som jag har jobbat) så skulle ni nog också tycka att det var jädrans trist. Inte bara att det kändes bra att komma tillbaka till sin arbetsplats utan det kändes relativt bra att jobba också. Visst, känner kände fortfarande av i handleden eftersom inget större har gjort åt saken men jag åt mina piller som håll smärtat i kontroll. Som jag nämnde nedan så skall jag ju till en ortoped nästa vecka och vi får se vad som händer.
I mitt förra inlägg skrev jag också att jag hade/har lekt alldeles för mycket med min iphone och det är möjligtvis sant. Men nu när den nya firmware 3.0 kommit ut så var jag ju bara tvungen att ha den. Dock så stötte jag på lite problem och med det så blev det istället för en jailbreak:ade iphone 3.0 så blev det bara en iphone 3.0. Inga roliga program eller snygga ikoner eller teman. Det var nästan så att jag fick dödsångest...kanske att ta i men min iphone den var ju så prefekt och nu var den så okomplett som den bara kunde bli. Som tur så fick jag löst det och jag är glad som ett barn igen och jag måste säga att även om apple påstår att det är över 100 uppdateringar så är det väldigt få som får mig att säga: "wow" så frågan är väl om det var värt besväret. Hmmm, både och antar jag då många program inte stödjer 3.0 än så är det väl ändå en relativ bra uppdatering och tillverkarna kommer nog att ge sig tusan på deras program skall fungera på 3.0. Fick även lekt lite med min fars iphone och fick provat på Ultrasnow och det fungerade verkligen charmerande bra. Inga störe hinder eller nåt. Så tummen upp för skaparna av det.
Jag lovade också att det skulle bli någon form av recensioner av de filmer jag och älsklingen såg förra lediga vecka (v.25) och även om jag nog inte kommer exakt göra på alla så finns det nog några jag kan tänka mig och skriva om. De jag funderar just nu på är följande:
*Coraline
*Sex drive
*The unborn
*Bedtime stories
För att nämna några. Dock om det blir om exakt dom eller kanske någon annan vet man ju aldrig. En sak som är säker är att det kommer en om Coraline. Det är nästan så att jag vill säga att det är hittills årets film men samtidigt så vill jag inte heller säga för mycket. Men ha ögonen öppna för nått smaskigt att läsa.
Jag börja märka att det inte finns någon större struktur över detta inlägg angående ämne (inte för att jag brukar ha så mycket egentligen) så tänkte jag nämna att jag och älskling har varit ihop nu i ett och halvt år sen igår. Med andra ord 18 månader och det innebär också att vi har varit förlovade i ett år. Tyvärr så blev det ingen större "firande" då jag åkte hem ifrån båten i lördags. Men jag tänkte att vi skulle ta en mysig middag på något trevligt ställe. Har kollat upp några resturanger och tillslut blev det en modern men med väldig behaglig inredning och den är italiensk. Frågan är bara hur jag skall nämna att jag har bokat bord och vi skall ha en mysig middag...Det är ju inte direkt som en överraskning man kan ta på sådär. Men det löser sig nog allt. Kommer säkert på någonting smart eller så. Hon kanske tom. läser detta inlägg...Men vad sägs om torsdag den 2/7 kl. 19.00 på That's amore? Ooopsi.
I mitt förra inlägg skrev jag också att jag hade/har lekt alldeles för mycket med min iphone och det är möjligtvis sant. Men nu när den nya firmware 3.0 kommit ut så var jag ju bara tvungen att ha den. Dock så stötte jag på lite problem och med det så blev det istället för en jailbreak:ade iphone 3.0 så blev det bara en iphone 3.0. Inga roliga program eller snygga ikoner eller teman. Det var nästan så att jag fick dödsångest...kanske att ta i men min iphone den var ju så prefekt och nu var den så okomplett som den bara kunde bli. Som tur så fick jag löst det och jag är glad som ett barn igen och jag måste säga att även om apple påstår att det är över 100 uppdateringar så är det väldigt få som får mig att säga: "wow" så frågan är väl om det var värt besväret. Hmmm, både och antar jag då många program inte stödjer 3.0 än så är det väl ändå en relativ bra uppdatering och tillverkarna kommer nog att ge sig tusan på deras program skall fungera på 3.0. Fick även lekt lite med min fars iphone och fick provat på Ultrasnow och det fungerade verkligen charmerande bra. Inga störe hinder eller nåt. Så tummen upp för skaparna av det.
Jag lovade också att det skulle bli någon form av recensioner av de filmer jag och älsklingen såg förra lediga vecka (v.25) och även om jag nog inte kommer exakt göra på alla så finns det nog några jag kan tänka mig och skriva om. De jag funderar just nu på är följande:
*Coraline
*Sex drive
*The unborn
*Bedtime stories
För att nämna några. Dock om det blir om exakt dom eller kanske någon annan vet man ju aldrig. En sak som är säker är att det kommer en om Coraline. Det är nästan så att jag vill säga att det är hittills årets film men samtidigt så vill jag inte heller säga för mycket. Men ha ögonen öppna för nått smaskigt att läsa.
Jag börja märka att det inte finns någon större struktur över detta inlägg angående ämne (inte för att jag brukar ha så mycket egentligen) så tänkte jag nämna att jag och älskling har varit ihop nu i ett och halvt år sen igår. Med andra ord 18 månader och det innebär också att vi har varit förlovade i ett år. Tyvärr så blev det ingen större "firande" då jag åkte hem ifrån båten i lördags. Men jag tänkte att vi skulle ta en mysig middag på något trevligt ställe. Har kollat upp några resturanger och tillslut blev det en modern men med väldig behaglig inredning och den är italiensk. Frågan är bara hur jag skall nämna att jag har bokat bord och vi skall ha en mysig middag...Det är ju inte direkt som en överraskning man kan ta på sådär. Men det löser sig nog allt. Kommer säkert på någonting smart eller så. Hon kanske tom. läser detta inlägg...Men vad sägs om torsdag den 2/7 kl. 19.00 på That's amore? Ooopsi.
6/22/2009
Since I've been gone
Oki oki, gott folk. Innan alla börjar halshugga mig för att jag inte har skrivit på ca. 3 veckor (två har redan gjort det) så vill jag bara ge er en liten simpel anledning till varför. Anledning till frånvaro:
Har varit fortfarande sjukskriven för min elaka högra handled som vill mig bara ont. Och med det har det tillfört att jag har bara varit hemma och inte gjort någonting alls vettigt. Oki, så jag har ätit väldigt onyttigt denna månad, oki att jag inte har tränat like mycket som vanligt, har lekt ovanligt mycket med min iphone och ipod touch (som jag förövrigt har jailbreak:at också) men annars inte så mycket mer.
Men jag tänkte att det var dags att uppdatera då jag skall jobba imorgon som jag säkert har nämnt tidigare skall bli skönt. Att få komma in i rutiner igen och känna att man gör lite nytta (även om jag är något av en slacker :p). Nej, seriöst skall faktiskt bli kul och inte bara sitta hemma och glo. Skall dock starta med att jobba 50% detta pass då handleden är fortfarande störd och se hur det känns. 6:e juli skall jag till en ortoped som skall ta och titta på den som känns bra då jag gärna vill bli frisk och behålla mitt jobb och inte bli förtidspensionerad och socialfall.
Så det skall bli spännande och se vad han säger om det hela.
Dock så har det ju hänt ändå lite saker som ex. att jag har kört mycket bil efter ha väntat ett år på att få lapparna ifrån vägverket, ahh ursäkta mig Transportstyrelsen. Har blivit ganska bra på att köra nu. Lärt mig först och främst grunderna med koppla och gas och sånt tjafs. Som jag i för sig glömmer av ibland och får ett och annat motorstopp. Dock så är de inte lika vanliga som de var för och inte varar lika lång tid innan jag får igång bilen igen. Har inte kört in i någonting än som också känns bra på tanke att vi har en blå sten på vår utegård. Körde tom. med hem ifrån Mölnlycke till Mölndal som gick förhållande bra förutom att det var jädrans läskigt när man åker ner får en backe och ens far säger helt plötsligt att man skall motorbromsa...Som sagt det gick bra men jag tror nog att ett och annat hjärtslag missade sin hållplats.
Har även sett en hel del film har dock blivit mycket av denna veckan som har gått och det kommer säkert en och annan recension upp senare om det. Och jag lovar att ha bättre minne om dom filmerna än X-men Origins: Wolverine eller snarare några av dom om inget annat. Håller även på att uppgradera min iphone och ipod touch till det nya firmware men än så länge så har det bara bråkat med mig. Men så är det väl när man vill ha det så komplicerat som möjligt. Får se hur det blir med det helt enkelt.
Skall snart börja packa då man skall upp väldigt väldigt tidigt imorgon (fem på morgonen!) för att åka med en båt som är gjord av typ gummi och sedan gå på en föråldrad pärla, Stena Saga. Så kommer det att skrivas någonting mer denna månad här så blir det inte förrän till helgen. Men håll inte i era hattar alldeles för hårt.
Har varit fortfarande sjukskriven för min elaka högra handled som vill mig bara ont. Och med det har det tillfört att jag har bara varit hemma och inte gjort någonting alls vettigt. Oki, så jag har ätit väldigt onyttigt denna månad, oki att jag inte har tränat like mycket som vanligt, har lekt ovanligt mycket med min iphone och ipod touch (som jag förövrigt har jailbreak:at också) men annars inte så mycket mer.
Men jag tänkte att det var dags att uppdatera då jag skall jobba imorgon som jag säkert har nämnt tidigare skall bli skönt. Att få komma in i rutiner igen och känna att man gör lite nytta (även om jag är något av en slacker :p). Nej, seriöst skall faktiskt bli kul och inte bara sitta hemma och glo. Skall dock starta med att jobba 50% detta pass då handleden är fortfarande störd och se hur det känns. 6:e juli skall jag till en ortoped som skall ta och titta på den som känns bra då jag gärna vill bli frisk och behålla mitt jobb och inte bli förtidspensionerad och socialfall.
Så det skall bli spännande och se vad han säger om det hela.
Dock så har det ju hänt ändå lite saker som ex. att jag har kört mycket bil efter ha väntat ett år på att få lapparna ifrån vägverket, ahh ursäkta mig Transportstyrelsen. Har blivit ganska bra på att köra nu. Lärt mig först och främst grunderna med koppla och gas och sånt tjafs. Som jag i för sig glömmer av ibland och får ett och annat motorstopp. Dock så är de inte lika vanliga som de var för och inte varar lika lång tid innan jag får igång bilen igen. Har inte kört in i någonting än som också känns bra på tanke att vi har en blå sten på vår utegård. Körde tom. med hem ifrån Mölnlycke till Mölndal som gick förhållande bra förutom att det var jädrans läskigt när man åker ner får en backe och ens far säger helt plötsligt att man skall motorbromsa...Som sagt det gick bra men jag tror nog att ett och annat hjärtslag missade sin hållplats.
Har även sett en hel del film har dock blivit mycket av denna veckan som har gått och det kommer säkert en och annan recension upp senare om det. Och jag lovar att ha bättre minne om dom filmerna än X-men Origins: Wolverine eller snarare några av dom om inget annat. Håller även på att uppgradera min iphone och ipod touch till det nya firmware men än så länge så har det bara bråkat med mig. Men så är det väl när man vill ha det så komplicerat som möjligt. Får se hur det blir med det helt enkelt.
Skall snart börja packa då man skall upp väldigt väldigt tidigt imorgon (fem på morgonen!) för att åka med en båt som är gjord av typ gummi och sedan gå på en föråldrad pärla, Stena Saga. Så kommer det att skrivas någonting mer denna månad här så blir det inte förrän till helgen. Men håll inte i era hattar alldeles för hårt.
5/19/2009
I want to ride my bicycle tomorrow too
Nu har jag gått på introduktionskursen för att få köra privat med handledare. Eller kort och gott, Handledarkurs. Förväntningarna var ju inte höga då älsklingen hade fått en dålig erfarenhet av en sådan tidigare. Och en kurs på tre timmar och trettio minuter ser ju inte så roligt ut på papper. Sen när man också betalat 390.- gånger två så är ju humöret inte heller för högt upp (då det känns att vägverket bara vill lura pengar av en). Men till min föga förvåning så var föreläsaren väldig trevlig och man kände självironi samt sarkasm som gjorde att tiden gick ganska fort. Dock så var hon allvarlig i ton och mycket mycket informativ. Fick väldigt bra grepp om vad skall, komma, ske liksom. Fick även hem bra material som kommer underlag till övningskörningen. Så det känns väldigt peppande att försöka ta körkortet. Jag tom. räckte upp handen när föreläsaren frågade: "hur många det var som skulle ta uppkörningen på första försöket". Nu när jag tänker efter så hoppas jag att jag inte har jinxat mig själv men jag har helt klart lättare för den praktiska biten än den teoretiska, när det kommer till bilkörningen i vilket fall. Men det är framtiden det.
Nu skall jag ta en dusch för att få av all cyckelsvett, träningssvett samt matos och sen till kojs med min älskling. För imorgon gryr en ny dag med nya hopp och förväntningar (wow, var nästan djup där ett tag).
Nu skall jag ta en dusch för att få av all cyckelsvett, träningssvett samt matos och sen till kojs med min älskling. För imorgon gryr en ny dag med nya hopp och förväntningar (wow, var nästan djup där ett tag).
5/18/2009
Touching you, love
Då jag verka ha lite bekymmer med att ändra tidigare inlägg så lägger jag upp bilder min kära Iphone. Dock inget speciellt mer än "snygga" bilder.
I'm not losing my religion
Idag har det fyndast. Det är nästan så att det är på gränsen till årets fynd (hittils ivilketfall). Möte upp min älskling på Myrorna på järntorget då hon ängtligen kommit hem ifrån båten. Och det var där som fyndet hittades. Dock så var det inte jag som hittade utan det var älsklingen fann det och skall ha all ära. Fyndet var ett par jeans och inte bara vilka som helst utan ett par True Religion: Joey Big T. Har letat efter par av det märket i xxx antal år (på ebay) men har inte hittat några direkt "billiga" tills nu. Jeansen var riktigt snygga och det måste varit en rensam och en person som är rädd om sina kläder för de var i utmärkt skick (lite slit vid bensluten
men sånt uppstår ju snabbt). Det är också sällan jag tycker kläder sitter bra och som jag själv vill att dom skall sitta men fan vad bra dom satt. Och priset var unka, futtiga 105.- Som är en piss i havet ju det är ju i stort sätt gratis. Även om modellen har ett par år på nacken så ligger de på ganska hög pris nivå. Längtar till att få ha på mig dom igen.
Nu skall det sovas och imorgon är det hanledarkurs med min far. Någoting som krävs för att köra bil privat så jag har hört. Har också hört att den är lång och jädrans tråkig men man får ju göra som lagen säger. Så det är väl bara att sitta snäll och stå ut. Here I come körkort.
Ohhh, en buddah som håller en gitarr, kan det bli mer amerikanskt.
Lite slitet vid fickan men det är ingentng som dödar.
Röven kunde inte vara mer stolt än att ha två snygga fickor och sitta fast som cement.
men sånt uppstår ju snabbt). Det är också sällan jag tycker kläder sitter bra och som jag själv vill att dom skall sitta men fan vad bra dom satt. Och priset var unka, futtiga 105.- Som är en piss i havet ju det är ju i stort sätt gratis. Även om modellen har ett par år på nacken så ligger de på ganska hög pris nivå. Längtar till att få ha på mig dom igen.
Nu skall det sovas och imorgon är det hanledarkurs med min far. Någoting som krävs för att köra bil privat så jag har hört. Har också hört att den är lång och jädrans tråkig men man får ju göra som lagen säger. Så det är väl bara att sitta snäll och stå ut. Here I come körkort.
Ohhh, en buddah som håller en gitarr, kan det bli mer amerikanskt.
Lite slitet vid fickan men det är ingentng som dödar.
Röven kunde inte vara mer stolt än att ha två snygga fickor och sitta fast som cement.
5/17/2009
Touch me, touch me, please touch me!
Jag säger bara en sak, jävla blekfisa ninjor. Nu sitter jag återigen hemma och är sjukskriven. Börjar bli en aning trött på denna skiten. Klarade av att jobba fram till torsdags eller egentligen onsdags kväll, kudos till mig. Gick till Feel Good så fort jag kom hem till Gbg. Dessvärre verkar dom väääldigt upptagna på FG då jag fick tid den 1/6 och självklart hos den samma mindre trevliga läkaren. Men men bättre än inget antar jag. Vill ju kunna lösa detta bekymmer. Fick gå till vårdcentralen i Mölndal istället och träffade Dr.J som förstod situationen utmärkt och skrev under ett läkarintyg (önskade jag hade honom som läkare istället). Antagligen så kan man inte få allting här i världen.
Däremot så har jag ändå fått någonting eller tja, jag skall ju betala för det så helt gratis blir det ju inte. Det jag har lagt fingrarna på är en Iphone 3G (8GB) som oj så kär jag är i den. För att göra historien jätte kort om hur den hamnade i mina händer så säger jag bara bytte inom familjen. Men min kärlek till Iphone har verkligen gått upp och ner. När Apple visade upp den under '07 så var det kärlek vid första ögonkast och självklart var jag bara tvungen att ha den då. När den väl släpptes så blev det sömnlösa nätter på ebay för att försöka få en men icke sa någon och suget blev bara mindre och mindre. När sen det tog hundra år för den att komma till Sverige så hade jag slängt allt hopp att få äga denna omtalade, älskad och hatad mojäng. Sen blev det så klart inte bättre heller att Felia, ursäkta jag menar Telia OCH Telenor fick tjing på den som svenska återförsäljare. Undrar ju en aning om hur lite Tre bjöd på den eller var ledningen kanske o spelade lite golf den dagen, who knows. Det gjorde verkligen att jag inte skulle ha en om jag så fick en utan allt var rött mot iphone's håll.
Förstå då vilken chock det blev sen för mig att veta att min far hade beställt en ifrån Telia. Inte för att vara elak eller nåt sånt mot min far men tekniska prylar inte hans grej. Han må vara en Jack-of-all-trades men att skaffa en Iponn (min fars uttal för Iphone) hade jag verkligen svårt att se honom med (helt otroligt att han har klarat sig så länge med sin SE P990). Det visade sig att jag hade lite rätt för att Iphone är operativ-låst och detta kände inte min far till och eftersom han har ett annat abonnemang som gjorde det att min mor fick ta över då hon har Telia men inte hon heller är den som är allt för mycket om det tekniska så kunde jag ju inte låta bli att ta mig an denna "börda". Fan också nu kom ju berättelsen om hur jag fick den ändå, jaja.
Men över nu till "årets uppfinning '07". Först kan jag ju nämna att jag har en Ipod touch så gränssnittet var väldigt bekant om nästan inte identiskt. Gillar hur smidigt man rör sig genom menyerna på touchen och detta är inget undantag för Iponn:en heller som dock verkar något bekymmer för andra touch-mobiler. Lite tyngre än vad touch:en är den också men tyngden vänjer man av sig ganska lätt och det är svårt att inte förbryllas över att det är bara få knappar på den. Har alltid varit jag något skeptisk över att ha kontroll över touch-mobiler till skillnad ifrån "vanliga" mobiler då det faktiskt udda att inte har några knappar att trycka på utan bara livnära sig på pekskärmen. Så jag hade lite svårt att överge N95(8GB) som är nog den bästa mobilen jag har haft. I många fall tycker jag nog att N95:an är bättre på det sättet att du aldrig lämnar formatet, mobil. Iphone och andra är touch-mobiler är fortfarande ett främmande fenomen (i mitt tycke) men om detta är framtiden så gillar jag den starkt.
Som jag nämnde innan så handlar mycket för mig om kontroll. Först så hade jag lite svårt att greppa Iphone's simpelhet. Då det mesta finns precis som en vanlig mobil som kalender, klocka, möjlighet att fungera som mp3, ta kort osv. så kändes det ändå som att det fanns en vis begränsning mycket pga. saknad av knappar. Oki oki, det är väl inte knapparna som gör det hela utan rätt så mycket operativsystemet men jag finner det fortfarande att lättare att skriva ett sms med T9 än på ett touch-tangentbord. Visst, det mesta handlar om att få in rätta känslan om precision men det problem har ju aldrig uppkommit på en vanlig mobil med T9. Däremot så finns det ju ganska smarta lösningar som autokorrigering och fungerar på lite olika sätt. För ex. memorera systemet ord när dom skrivits och kan då ge förslag om ordet skulle viljas användas igen. Så man kan väl säga att det är en version T9 som det tar lite tid att vänja sig med och inget som man dör utav.
Jag är lite också av person som gillar att göra mina saker personliga. Älskar att ha olika teman och dylika saker när det kommer till mobiler. Det var någonting som jag verkligen blev besviken och frustrerad över att då det ända man kunde ändra på var bakgrundsbilden (yay, flaggor högt uppe). Inga coola nya menyer eller ikoner, nada. Men kunde detta verkligen stämma att en så avancerad mojäng inte skulle kunna utföra detta? Jovisst, fann jag lösning. Genom att "hacka" mobilen eller Jailbreak som det heter och det var något det lättaste saker jag har gjort på riktigt länge. En program här och där och poff så fick jag tillgång till en massa teman och inte bara teman utan också en oändlig mängd av applikationer (från tredjepart-tillverkare) som kan läggas in. Jag har säkerligen bara skrapat på ytan och lekt runt lite men säga att jag har mycket att se framemot. Ändrades verkligen som natt till dag eller vinter till sommar osv.
När det sen kommer till hur den fungerar som mp3-spelare så fungerar den på samma sätt som Ipod touch. Varför ändra någonting som funkar bra. Däremot att få in musiken och möjligtvis annan media så som film och bilder är en helt annan femma. Många hatar apple's media spelare, Itunes medan många står på andra sidan och älskar den. I normala fall så tillhör jag väl mer den sistnämnda gruppen men när det kommer till Iphone+Itunes så vet i fan. Saker och ting skall synkas med Itunes och mobilen och det är bara en massa tjafs. Så om folk tyckte att det är/var en jobbig process att lägga in musik på sin pod så kommer de skicka hat-brev till Apple om detta bekymmer. Det är tom. lättare att Jailbreak:a mobilen än att lägga in musik på mobilen och det säger ju en hel del.
Hur som helst, så känns det som det är fortfarande en bit kvar tills jag kommer att känna samma behag som till N95:an om Iphone. Men trots det så känner jag ändå lycka om att få hålla denna efterlängtade kärlek och jag kan inte låta bli att slänga bort mitt hat mot den. Det är ju trots allt min första kärlek till touch-mobiler.
Däremot så har jag ändå fått någonting eller tja, jag skall ju betala för det så helt gratis blir det ju inte. Det jag har lagt fingrarna på är en Iphone 3G (8GB) som oj så kär jag är i den. För att göra historien jätte kort om hur den hamnade i mina händer så säger jag bara bytte inom familjen. Men min kärlek till Iphone har verkligen gått upp och ner. När Apple visade upp den under '07 så var det kärlek vid första ögonkast och självklart var jag bara tvungen att ha den då. När den väl släpptes så blev det sömnlösa nätter på ebay för att försöka få en men icke sa någon och suget blev bara mindre och mindre. När sen det tog hundra år för den att komma till Sverige så hade jag slängt allt hopp att få äga denna omtalade, älskad och hatad mojäng. Sen blev det så klart inte bättre heller att Felia, ursäkta jag menar Telia OCH Telenor fick tjing på den som svenska återförsäljare. Undrar ju en aning om hur lite Tre bjöd på den eller var ledningen kanske o spelade lite golf den dagen, who knows. Det gjorde verkligen att jag inte skulle ha en om jag så fick en utan allt var rött mot iphone's håll.
Förstå då vilken chock det blev sen för mig att veta att min far hade beställt en ifrån Telia. Inte för att vara elak eller nåt sånt mot min far men tekniska prylar inte hans grej. Han må vara en Jack-of-all-trades men att skaffa en Iponn (min fars uttal för Iphone) hade jag verkligen svårt att se honom med (helt otroligt att han har klarat sig så länge med sin SE P990). Det visade sig att jag hade lite rätt för att Iphone är operativ-låst och detta kände inte min far till och eftersom han har ett annat abonnemang som gjorde det att min mor fick ta över då hon har Telia men inte hon heller är den som är allt för mycket om det tekniska så kunde jag ju inte låta bli att ta mig an denna "börda". Fan också nu kom ju berättelsen om hur jag fick den ändå, jaja.
Men över nu till "årets uppfinning '07". Först kan jag ju nämna att jag har en Ipod touch så gränssnittet var väldigt bekant om nästan inte identiskt. Gillar hur smidigt man rör sig genom menyerna på touchen och detta är inget undantag för Iponn:en heller som dock verkar något bekymmer för andra touch-mobiler. Lite tyngre än vad touch:en är den också men tyngden vänjer man av sig ganska lätt och det är svårt att inte förbryllas över att det är bara få knappar på den. Har alltid varit jag något skeptisk över att ha kontroll över touch-mobiler till skillnad ifrån "vanliga" mobiler då det faktiskt udda att inte har några knappar att trycka på utan bara livnära sig på pekskärmen. Så jag hade lite svårt att överge N95(8GB) som är nog den bästa mobilen jag har haft. I många fall tycker jag nog att N95:an är bättre på det sättet att du aldrig lämnar formatet, mobil. Iphone och andra är touch-mobiler är fortfarande ett främmande fenomen (i mitt tycke) men om detta är framtiden så gillar jag den starkt.
Som jag nämnde innan så handlar mycket för mig om kontroll. Först så hade jag lite svårt att greppa Iphone's simpelhet. Då det mesta finns precis som en vanlig mobil som kalender, klocka, möjlighet att fungera som mp3, ta kort osv. så kändes det ändå som att det fanns en vis begränsning mycket pga. saknad av knappar. Oki oki, det är väl inte knapparna som gör det hela utan rätt så mycket operativsystemet men jag finner det fortfarande att lättare att skriva ett sms med T9 än på ett touch-tangentbord. Visst, det mesta handlar om att få in rätta känslan om precision men det problem har ju aldrig uppkommit på en vanlig mobil med T9. Däremot så finns det ju ganska smarta lösningar som autokorrigering och fungerar på lite olika sätt. För ex. memorera systemet ord när dom skrivits och kan då ge förslag om ordet skulle viljas användas igen. Så man kan väl säga att det är en version T9 som det tar lite tid att vänja sig med och inget som man dör utav.
Jag är lite också av person som gillar att göra mina saker personliga. Älskar att ha olika teman och dylika saker när det kommer till mobiler. Det var någonting som jag verkligen blev besviken och frustrerad över att då det ända man kunde ändra på var bakgrundsbilden (yay, flaggor högt uppe). Inga coola nya menyer eller ikoner, nada. Men kunde detta verkligen stämma att en så avancerad mojäng inte skulle kunna utföra detta? Jovisst, fann jag lösning. Genom att "hacka" mobilen eller Jailbreak som det heter och det var något det lättaste saker jag har gjort på riktigt länge. En program här och där och poff så fick jag tillgång till en massa teman och inte bara teman utan också en oändlig mängd av applikationer (från tredjepart-tillverkare) som kan läggas in. Jag har säkerligen bara skrapat på ytan och lekt runt lite men säga att jag har mycket att se framemot. Ändrades verkligen som natt till dag eller vinter till sommar osv.
När det sen kommer till hur den fungerar som mp3-spelare så fungerar den på samma sätt som Ipod touch. Varför ändra någonting som funkar bra. Däremot att få in musiken och möjligtvis annan media så som film och bilder är en helt annan femma. Många hatar apple's media spelare, Itunes medan många står på andra sidan och älskar den. I normala fall så tillhör jag väl mer den sistnämnda gruppen men när det kommer till Iphone+Itunes så vet i fan. Saker och ting skall synkas med Itunes och mobilen och det är bara en massa tjafs. Så om folk tyckte att det är/var en jobbig process att lägga in musik på sin pod så kommer de skicka hat-brev till Apple om detta bekymmer. Det är tom. lättare att Jailbreak:a mobilen än att lägga in musik på mobilen och det säger ju en hel del.
Hur som helst, så känns det som det är fortfarande en bit kvar tills jag kommer att känna samma behag som till N95:an om Iphone. Men trots det så känner jag ändå lycka om att få hålla denna efterlängtade kärlek och jag kan inte låta bli att slänga bort mitt hat mot den. Det är ju trots allt min första kärlek till touch-mobiler.
5/10/2009
I'm electric
Nu med snart bara 45 min. (som har säkerligen minskat efter detta inlägg är skriver) kvar av denna söndag som har varit ganska behaglig dag. Dagen började en aning segt. Inte för mig men för min älskling som svor att aldrig mer skall dricka alkohol (yeah, right). Då vi var ute igår o svängde våra lurviga. Först blev det en lite förfest hemma hos Becky där Tess också "hängde" samt Becky's kille Alex. Mycket trevligt då jag själv drack en hel flaska vin (notera alkholfri) samt en monster som består av 50cl socker, koffin och andra saker som skall vara onyttiga. Runt halv tolv snåret så började tog vi oss en taxi för att träffa Joy och en massa annat folk. Gretas blev stället vi hängde på och det var kul där även nu om det var ställe for the gay people. Lite besviken dock måste jag säga att jag inte fick ragg eller ens en blick. Jag säger inte att det ändrar min sexuella läggning men det är ju alltid bra för självförtroendet att få tumme upp av samma kön.
Mot 2-tiden blev det dags att röra påkarna hemåt och älsklingen var minst sagt lite över molnen. Däremot så är det alltid kul att se henne lite "glad". Älsklingen däckade i stort sätt direkt efter vi kom hem medan jag väntade på att Joy skulle komma över o få sova en lite blund. Hade dock problem att somna sen och jag får skylla på koffinet så surfade runt i blodet.
Men åter tillbaka till idag så skulle vi ha en brunch med ett par ex-sjömän/kvinnor men pga. mest bakfylla så blev brunchen uppskjuten och minimerad till tre pers. (då jag och älsklingen var två utav dom) som egentligen skulle varit sju. Men det blev en trevlig fika på ''Fröken Olsson'' och hel del skvaller. Kuja tittade in runt halv fyra då vi (killar/pojkar/män) skulle gå på bio. Bion började däremot inte förrän vid 18:00 så vi hängde runt lite och Kuja fynda tom. ett spel och en ny jacka (kan ni tänka er) jag själv hittade också lite men snålheten har legat mig när till hjärtat så det är svårt att överge den. Men det skadar ju aldrig att titta (=önska).
Väl vandrat runt så blev det middag och Super Sushi var det givna valet. Och som en gammal hund så har jag svårt att lära mig att 12 bitar är alldeles för mycket men 12 är ju mindre än 15 bitar så någonstans måste jag ju ha blivit klokare på. Med rå fisk och fem ton ris gick vi till mitt fjärde hem, Bergakungen. Där vi skulle se X-men Origins: Wolverine (en äkta pojk/kill/film) som faktiskt var lite över förväntat (en recension kommer väl om den senare...om jag kommer ihåg någonting ifrån den så vill säga). Väl på bion så blev det så klart snacks och popcorn men varken min eller Kuja's magar var tillräckligt stora för att äta upp skiten så det blev skrattretande mycket över.
Efter bion så gick vi in mot avenyn och eftersnacket om filmen var det givna topic:et som i sig är nästa mer intressant än filmen. Väl kramat förväl till Kuja så för jag läsa via sms att min älskling inte alls mått bra. Så med längtat att få komma hem o trösta min älskling så gick jag till Ming och köpte några dumplingar och någonting annat gott och sedan vidare till Subway för att köpa en limpa med kycklingbröst.
Nu väl hemma och älsklingen lite bättre så hoppas jag att hon känner sig kry nog att jobba imorgon. Annars blir det så att jag slänger i land henne. Vi får helt enkelt hålla tummarna och ge henne mycket kärlek så att hon blir frisk. Skall strax börja packa lite smått inför havets bravader och som sagt hoppas på det bästa för vår bådas hälsa.
Mot 2-tiden blev det dags att röra påkarna hemåt och älsklingen var minst sagt lite över molnen. Däremot så är det alltid kul att se henne lite "glad". Älsklingen däckade i stort sätt direkt efter vi kom hem medan jag väntade på att Joy skulle komma över o få sova en lite blund. Hade dock problem att somna sen och jag får skylla på koffinet så surfade runt i blodet.
Men åter tillbaka till idag så skulle vi ha en brunch med ett par ex-sjömän/kvinnor men pga. mest bakfylla så blev brunchen uppskjuten och minimerad till tre pers. (då jag och älsklingen var två utav dom) som egentligen skulle varit sju. Men det blev en trevlig fika på ''Fröken Olsson'' och hel del skvaller. Kuja tittade in runt halv fyra då vi (killar/pojkar/män) skulle gå på bio. Bion började däremot inte förrän vid 18:00 så vi hängde runt lite och Kuja fynda tom. ett spel och en ny jacka (kan ni tänka er) jag själv hittade också lite men snålheten har legat mig när till hjärtat så det är svårt att överge den. Men det skadar ju aldrig att titta (=önska).
Väl vandrat runt så blev det middag och Super Sushi var det givna valet. Och som en gammal hund så har jag svårt att lära mig att 12 bitar är alldeles för mycket men 12 är ju mindre än 15 bitar så någonstans måste jag ju ha blivit klokare på. Med rå fisk och fem ton ris gick vi till mitt fjärde hem, Bergakungen. Där vi skulle se X-men Origins: Wolverine (en äkta pojk/kill/film) som faktiskt var lite över förväntat (en recension kommer väl om den senare...om jag kommer ihåg någonting ifrån den så vill säga). Väl på bion så blev det så klart snacks och popcorn men varken min eller Kuja's magar var tillräckligt stora för att äta upp skiten så det blev skrattretande mycket över.
Efter bion så gick vi in mot avenyn och eftersnacket om filmen var det givna topic:et som i sig är nästa mer intressant än filmen. Väl kramat förväl till Kuja så för jag läsa via sms att min älskling inte alls mått bra. Så med längtat att få komma hem o trösta min älskling så gick jag till Ming och köpte några dumplingar och någonting annat gott och sedan vidare till Subway för att köpa en limpa med kycklingbröst.
Nu väl hemma och älsklingen lite bättre så hoppas jag att hon känner sig kry nog att jobba imorgon. Annars blir det så att jag slänger i land henne. Vi får helt enkelt hålla tummarna och ge henne mycket kärlek så att hon blir frisk. Skall strax börja packa lite smått inför havets bravader och som sagt hoppas på det bästa för vår bådas hälsa.
5/09/2009
Tillbaka till ruta 1
Det är nästan gått en vecka nu sen jag jobbade och det börjar bli snart dags att gå på igen. Denna gången är jag kanske inte lika positiv till det. Inte med det att jag inte vill jobba utan snarare att jag faktiskt kommer få ont i handleden igen. Förra passet gick det ganska bra fram tills torsdagen då det började smyga upp som en blekfis ninja. För smärtat kände jag igen alldeles för bra och mot lördagen så kunde jag inte ens hyvla en simpel skiva ost till mitt knäckebröd. Frågan om att åka hem låg hela tiden o älta i huvudet men jag kände bara att jag ville åtminstone stanna hela veckan. Dels för att det skulle kännas väldigt väldigt drygt att åka hem o sjukskriva sig efter ha varit hemma i två månader (det är klart att allt går inte att förväntas gå som en räls direkt) samt att jag vill vara med min älskling. Har vi som spenderar nästan 24-seven med varandra (både hemma & på sjön) sen gud vet inte hur länge så känns det verkligen som en stor ändring nu de senaste veckorna. Väl hemma nu så har det känns till si och så med handleden. Men som vilken tapper soldat...jag menar sjöman så skall jag se och göra ett ytterligare försök och jobba nu kommande pass för att se om den blekfisa ninja bara ville skrämma mig eller vad han nu egentligen ville.
Hemma har det också varit en del rymd-ninjor som har hoppat på ens nerver. Badrummet i hemmet har/hålls på att renoveras och det har haft följande konsekvens ingen tillgång till dusch eller någon annan form av lyx i badrummet. Dock är det först idag det har börjat ta riktig bra form och vi kan äntligen duscha, notera ikväll. Däremot så har dusch:andet varit någon större problem för är man medlem hos gym då har man ju tillgång till omklädningsrum och dusch som i för sig är ganska självklart i för den typ av tillhåll men det är faktiskt först nu som jag verkligen har uppskattat det till fullo, tack Sats.
Det har verkligen varit många ninjor som har slagit bland ens nerver denna veckan och jag kan säga att det dök upp ett par fart-dårar till ninjor när jag var o övningskörde i torsdags och igår, fredag. Som jag nämnde för länge länge sen så skall det försöka tas ett körkort detta år och med följd av att jag o älsklingen fått vår semester då vi skall ge oss på en intensiv kurs och försöka göra varandra stolta. Jag själv har inte kört på ett bra tag...säg typ 10 år sen. Uhhw, vad gammal jag får mig att låta...
I vilket fall så fick jag sätt mig i en av mina föräldrars bil, en liten nätt Peugeot 206 tillsammans med min far och min älskling (hur hon nu vågade det). Jag själv tänkte att jag skulle leta upp en fin parkerings-plats och lala omkring där. Men som vanligt så hade min far andra planer o tyckte jag skulle ut o köra i den vanliga trafiken. Med lite att säga emot så begav vi hos mot Mölndal centrum och vände i en av de många rondellerna och sedan tillbaka för att köra över Mölndals ån och leta upp ett relativt bra ställe för att träna backa, kopplingen och mm. Efter den körturen så kändes det som om en stor del av mitt liv hade precis passerat mig men lite av det jag lärde mig för 10 år sen började komma tillbaka till mig.
Gårdagens bravader var väl både på gott och ont. Jag fick köra ut till Coop, Kållered tillsammans med min far (såklart). Det gick relativt bra för allt är ju faktiskt relativt. Fick kört en omväg men det erkände min far att det var hans fel men jag kan väl erkänna själv att det var lite mitt fel också. Väl på väg till coop fick jag ett dock total hjärn-stopp mitt på Mölndals bron och stod där ett par minuter men om man bortser ifrån det så gick det faktiskt bra. Det är på motorvägen jag hör hemma, yeah baby! Även hemvägen gick fruktansvärt bra och inga större saker inträffade förutom när vi var som nästan hemma. Istället för att parkerar som vanliga människor så tycker min far om att stå på inner-gården hemma hos oss. Och med den följden blev det att jag själv skulle försöka köra in på en small gå-gång. Dock så kom jag inte så långt utan någonstans på vägen till att svänga in och någonting annat så fick jag återigen hjärn-stopp och med den följden blev att jag körde in i en sten. Frågan om det blev en större skada på bilen eller oss är inte lika viktig som, ''Vem fan ställer en jävla sten där?!''. Mycket tråkigt slut på det roliga men skadad på bilen var inte allt för farlig och jag själv ser det väl som lektion om ''Vad som kan hända om du tappar hjärnan''.
Det blir väl ingen mer bilkörning denna veckan men inte pga. att jag fått en traumatisk upplevelse utan andra planer. Måste ju få ut lite av denna veckan ju och med det avslutats detta inlägg.
Hemma har det också varit en del rymd-ninjor som har hoppat på ens nerver. Badrummet i hemmet har/hålls på att renoveras och det har haft följande konsekvens ingen tillgång till dusch eller någon annan form av lyx i badrummet. Dock är det först idag det har börjat ta riktig bra form och vi kan äntligen duscha, notera ikväll. Däremot så har dusch:andet varit någon större problem för är man medlem hos gym då har man ju tillgång till omklädningsrum och dusch som i för sig är ganska självklart i för den typ av tillhåll men det är faktiskt först nu som jag verkligen har uppskattat det till fullo, tack Sats.
Det har verkligen varit många ninjor som har slagit bland ens nerver denna veckan och jag kan säga att det dök upp ett par fart-dårar till ninjor när jag var o övningskörde i torsdags och igår, fredag. Som jag nämnde för länge länge sen så skall det försöka tas ett körkort detta år och med följd av att jag o älsklingen fått vår semester då vi skall ge oss på en intensiv kurs och försöka göra varandra stolta. Jag själv har inte kört på ett bra tag...säg typ 10 år sen. Uhhw, vad gammal jag får mig att låta...
I vilket fall så fick jag sätt mig i en av mina föräldrars bil, en liten nätt Peugeot 206 tillsammans med min far och min älskling (hur hon nu vågade det). Jag själv tänkte att jag skulle leta upp en fin parkerings-plats och lala omkring där. Men som vanligt så hade min far andra planer o tyckte jag skulle ut o köra i den vanliga trafiken. Med lite att säga emot så begav vi hos mot Mölndal centrum och vände i en av de många rondellerna och sedan tillbaka för att köra över Mölndals ån och leta upp ett relativt bra ställe för att träna backa, kopplingen och mm. Efter den körturen så kändes det som om en stor del av mitt liv hade precis passerat mig men lite av det jag lärde mig för 10 år sen började komma tillbaka till mig.
Gårdagens bravader var väl både på gott och ont. Jag fick köra ut till Coop, Kållered tillsammans med min far (såklart). Det gick relativt bra för allt är ju faktiskt relativt. Fick kört en omväg men det erkände min far att det var hans fel men jag kan väl erkänna själv att det var lite mitt fel också. Väl på väg till coop fick jag ett dock total hjärn-stopp mitt på Mölndals bron och stod där ett par minuter men om man bortser ifrån det så gick det faktiskt bra. Det är på motorvägen jag hör hemma, yeah baby! Även hemvägen gick fruktansvärt bra och inga större saker inträffade förutom när vi var som nästan hemma. Istället för att parkerar som vanliga människor så tycker min far om att stå på inner-gården hemma hos oss. Och med den följden blev det att jag själv skulle försöka köra in på en small gå-gång. Dock så kom jag inte så långt utan någonstans på vägen till att svänga in och någonting annat så fick jag återigen hjärn-stopp och med den följden blev att jag körde in i en sten. Frågan om det blev en större skada på bilen eller oss är inte lika viktig som, ''Vem fan ställer en jävla sten där?!''. Mycket tråkigt slut på det roliga men skadad på bilen var inte allt för farlig och jag själv ser det väl som lektion om ''Vad som kan hända om du tappar hjärnan''.
Det blir väl ingen mer bilkörning denna veckan men inte pga. att jag fått en traumatisk upplevelse utan andra planer. Måste ju få ut lite av denna veckan ju och med det avslutats detta inlägg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)