Tillbaka till ruta 1

Det är nästan gått en vecka nu sen jag jobbade och det börjar bli snart dags att gå på igen. Denna gången är jag kanske inte lika positiv till det. Inte med det att jag inte vill jobba utan snarare att jag faktiskt kommer få ont i handleden igen. Förra passet gick det ganska bra fram tills torsdagen då det började smyga upp som en blekfis ninja. För smärtat kände jag igen alldeles för bra och mot lördagen så kunde jag inte ens hyvla en simpel skiva ost till mitt knäckebröd. Frågan om att åka hem låg hela tiden o älta i huvudet men jag kände bara att jag ville åtminstone stanna hela veckan. Dels för att det skulle kännas väldigt väldigt drygt att åka hem o sjukskriva sig efter ha varit hemma i två månader (det är klart att allt går inte att förväntas gå som en räls direkt) samt att jag vill vara med min älskling. Har vi som spenderar nästan 24-seven med varandra (både hemma & på sjön) sen gud vet inte hur länge så känns det verkligen som en stor ändring nu de senaste veckorna. Väl hemma nu så har det känns till si och så med handleden. Men som vilken tapper soldat...jag menar sjöman så skall jag se och göra ett ytterligare försök och jobba nu kommande pass för att se om den blekfisa ninja bara ville skrämma mig eller vad han nu egentligen ville.

Hemma har det också varit en del rymd-ninjor som har hoppat på ens nerver. Badrummet i hemmet har/hålls på att renoveras och det har haft följande konsekvens ingen tillgång till dusch eller någon annan form av lyx i badrummet. Dock är det först idag det har börjat ta riktig bra form och vi kan äntligen duscha, notera ikväll. Däremot så har dusch:andet varit någon större problem för är man medlem hos gym då har man ju tillgång till omklädningsrum och dusch som i för sig är ganska självklart i för den typ av tillhåll men det är faktiskt först nu som jag verkligen har uppskattat det till fullo, tack Sats.

Det har verkligen varit många ninjor som har slagit bland ens nerver denna veckan och jag kan säga att det dök upp ett par fart-dårar till ninjor när jag var o övningskörde i torsdags och igår, fredag. Som jag nämnde för länge länge sen så skall det försöka tas ett körkort detta år och med följd av att jag o älsklingen fått vår semester då vi skall ge oss på en intensiv kurs och försöka göra varandra stolta. Jag själv har inte kört på ett bra tag...säg typ 10 år sen. Uhhw, vad gammal jag får mig att låta...

I vilket fall så fick jag sätt mig i en av mina föräldrars bil, en liten nätt Peugeot 206 tillsammans med min far och min älskling (hur hon nu vågade det). Jag själv tänkte att jag skulle leta upp en fin parkerings-plats och lala omkring där. Men som vanligt så hade min far andra planer o tyckte jag skulle ut o köra i den vanliga trafiken. Med lite att säga emot så begav vi hos mot Mölndal centrum och vände i en av de många rondellerna och sedan tillbaka för att köra över Mölndals ån och leta upp ett relativt bra ställe för att träna backa, kopplingen och mm. Efter den körturen så kändes det som om en stor del av mitt liv hade precis passerat mig men lite av det jag lärde mig för 10 år sen började komma tillbaka till mig.

Gårdagens bravader var väl både på gott och ont. Jag fick köra ut till Coop, Kållered tillsammans med min far (såklart). Det gick relativt bra för allt är ju faktiskt relativt. Fick kört en omväg men det erkände min far att det var hans fel men jag kan väl erkänna själv att det var lite mitt fel också. Väl på väg till coop fick jag ett dock total hjärn-stopp mitt på Mölndals bron och stod där ett par minuter men om man bortser ifrån det så gick det faktiskt bra. Det är på motorvägen jag hör hemma, yeah baby! Även hemvägen gick fruktansvärt bra och inga större saker inträffade förutom när vi var som nästan hemma. Istället för att parkerar som vanliga människor så tycker min far om att stå på inner-gården hemma hos oss. Och med den följden blev det att jag själv skulle försöka köra in på en small gå-gång. Dock så kom jag inte så långt utan någonstans på vägen till att svänga in och någonting annat så fick jag återigen hjärn-stopp och med den följden blev att jag körde in i en sten. Frågan om det blev en större skada på bilen eller oss är inte lika viktig som, ''Vem fan ställer en jävla sten där?!''. Mycket tråkigt slut på det roliga men skadad på bilen var inte allt för farlig och jag själv ser det väl som lektion om ''Vad som kan hända om du tappar hjärnan''.

Det blir väl ingen mer bilkörning denna veckan men inte pga. att jag fått en traumatisk upplevelse utan andra planer. Måste ju få ut lite av denna veckan ju och med det avslutats detta inlägg.