Let us fight!

Efter nu ha spenderat lite tid med det 4:e offciella uppföljaren till det mest kända och mest omtalade 2d-fightingspelet, 'Street Fighter' så känner jag mig bara förbluffad. Jag är en av dom som tillhör den skara av folk som hellre spenderar tid att spela SNK's 'King of Fighters' eller min favorit 2D-fighting-serie, 'Guilty Gear' ifrån Arc System än på just 'Street Fighter'. Mycket dels för att jag tycker att det är intressantare karaktärdesign och bättre musik. Självklart handlar det om smaksak men det är vad jag föredrar, framtills nu.

Efter bara det häpnadsväckande och löjligt snygga introt så kan jag inte sluta att le. Kanske något stel huvudmeny men förlåts av den snygga bilden av Ryu i bakgrunden dock väldigt funktionell och när man väl tar sig in i menyn för att välja sin fighter så möts man av helt nya och fräscha porträtt av de karaktär som vi är vana att se. Där emot så är vi inte vana att se dom i så färgstarka och levande som nu. Grafiken är verkligen en milstolpe i mitt tycke inom 2D-fighting och det skall verkligen bli intressant och se hur andra tillverkare kommer att ta efter. Banorna är snyggt 3d-renderade och innehåller en hel del snygga saker. Spelets effekter är sprakande och fyllda med tyngd och kraft. Att bara se hur en 'Hadoken' skapas är en fröjd för ögonen och det ställer hjärnan på kant om hur det kan se så snyggt ut. Skulle kunna hålla på hur snyggt och fantastiskt det ser ut men låt mig själv gå vidare till hur spelet spelar sig. Dock vill jag bara nämna all kritik till de fattiga anime-sekvenserna som startar för varje karaktär och avslutas med när du klarat av 'Aracade mode'. Det hade varit bättre om de hade andvänt sig av grafikmotorn än tagit in en helt värdelös stuido som i sitt sänkte ner presentationen av spelet. Så illa är det tyvärr.

Spelet i sig däremot spelar sig väldigt bra och man känner sig hemma ganska snabbt. Själv klart har det tillkommit några saker och tagits bort ett par. Den största tillgången är väl endå 'focus attack' som är lätt att göra men som kan förändra en hel match. Attacken har möjlighet att absoberar upp motståndaren attack och låta måotstånadaren falla långsamt till marken och lämna uppe för en counter-attack. 'Focus'-systemet är helt klart en välkommen del i systemet då det skall hålla spelaren mer på marken än i luften så vill säga.
Sen har det även tillkommit en ny liten mätare som skiljer sig lite ifrån den mer klassiska mätaren som leder till att du kan använda super combo eller EX special moves. Den vanliga mätaren fylls på via special attacker och skada till motståndaren. Den andra mätaren sk. 'Revenge Gauge' fylls på genom att ta emot skada ifrån motståndaren som sedan leder till att du kan göra en 'Ultra combo' som är en utökad version av Super Combo:n sin också i sig utger mycket mer skada och är en aning mer maffig att titta på då kameran blir lite mer dymanisk.
Något som saknas som egentligen inte synts så mycket i 'Street Fighter'-serien är att kunna blocka i luften och det är väl också både för och nackdel. Dock sitter vanan kvar ifrån 'King of Fighters' och 'Guilty Gear'. Som tidigare nämnt så känns allt väldigt bekant men samtidigt tillsammans med 'Focus'-systemet och 'Ultra Combo' så tillför det nytt liv och ett ganska djupt system.

Musiken är väl det som jag nästan tycker har varit bäst med 'Street Fighter' och fjärde spelet gör ingent undantag. Skön blandnig mellan snabba beats till afrikanska trummor, hur härligt som helst. Röstskådespelet är väl lite ojämnt när det gäller dom engelska rösterna då det ibland låter som att det är överspelat eller bara allmänt irriterande. Visa röster passar inte heller in till de karaktärer som de har fått. Som tur så har 'Capcom' varit gulliga nog att lägga till möjlighet att ändra till de japanska rösterna som känns lite mer hemma. Det är inget nytt som tillfört denna valmöjlighet men det är klart väldig önskevärd i dagens spel.

Jag nämnde tidigare ett minus om de tråkiga sekvenserna men har tyvärr ett till som jag måste lätta mitt hjärta på och det är slutbossen, Seth. Han är en karaktär som har en massa attacker som härstammar ifrån de andra fighters:na inlagd i sitt DNA. Så han har kända attacker som Ryu's 'Shōryū-ken' och Zangief's 'Spinning Lariat' som även används väldigt väldigt ofta. Jag själv skulle säga att han är väldig dryg och upprepande och det känns verkligen som anticlimax när man väl kommer till sista fighten och skall möta honom. Det lustiga är också att han ändras väldigt lite om inget alls när man väljer en lättare svårighetsgrad som känns väldigt konstigt. Spelet i sig har blivit något svårare också som i för sig är bra då dagens spel har fått mycket kritik om att vara för lätta. Men tyvärr så passerar sista bossen verkligen gränsen om att vara svår eller bara feg.

Som avslutningsvis vill jag nämna att jag inte har kollat in hur det är att spela mot någon via online men den dagen kommer också. Däremot så vill jag bara säga att 'Street Fighter IV' har verkligen hjöt standard för 2D-fighting och jag skulle nästan våga påstå inom all fighting-spel.