Darkman is back (booya)

Vill först be så mycket om ursäkt om att det inte har skrivit någonting här på ungefär 4 veckor, en hel månad...Anledning till detta är att jag inte har något perfekt svar men jag är fortfarande sjukskriven och är det till 26:e april som då innebär att jag jag har var hemma 2 mån. (om man bortser ifrån de två dagarna då jag tvingades ombord av en psykotisk läkare på FG.)och det har säkerligen tagit på nerverna. Har dragit till mig själv och tyvärr andra älskade under mitt gråa moln och det är i princip första gången jag längtar tillbaka till min arbetsplats.

Vad har hänt under dessa veckorna? Inte så värst mycket faktiskt. Inte under de veckorna då jag har varit själv hemma o älsklingen har varit på sjön. Har väl mest gott o lalat för mig själv har i för sig varit aktiv med träningen på gymmet så nu har jag kommit under 9 gränsen (tack för det sats men egentligen så är det mig själv jag borde tacka :p) och det jag ganska stolt över men jag undrar fan lite vart dom kilona satt innan för inte känns det som jag har blivit lättare men det är tur att jag har målet beach '2025 och inte '09.

Har cyklat nästan hela förra helgen när det var så oslagbart fint väder. Är i för sig fint väder nu med men nu har jag inte min wingman eller rättare sagt min älskling som kan hålla koll på mig så att jag inte göra några fatala misstag som att cykla in i en stillastående bil, bakifrån (jag vet inte än hur det riktigt hände, bilen bara döl upp). Så har inte riktigt vågat att ge mig ut själv. Skratta ni gott folk men hade jag fått välja så hade jag helst velat haft stöd hjul och in snurrad i 20 plastskydd. Nej, cykla har aldrig varit min grej men med en snygg röd färg o lite guld här o var så måste jag bara ut o visa mig. Det är som en tvåhjulig Ferrari. Ljudeffekterna för jag ju såklart lägga till själv.

Avslutningsvis (för att idag är det dag med ett tight schema) så vill jag bara nämna att Kuja kom hem ifrån St.Anton nu i veckan som ligger i...Österrike var det, kanske? Vi har inte setts på nära fem månader och för bröder att inte se varandra är en olustig känsla av ensamhet. Samtidigt är det väldigt lustigt också att trots att vi har känt varandra så länge som vi har gjort så var det första gången som vi hade ett "djupt" samtal där inte tv-spel, anime, manga o annat tjafs som gärna kommer i vägen en konversation. Det var i vilket fall så jag såg vår pratstund som. Aldrig är det försent eller vad sägs det?

Som ni har säkert också märkt så har jag gjort om lite bloggen och tycker den blev ganska nice. Kanske lite för mycket självuppmärksamhet men va fan jag behövde peppa upp mig med någonting. Men våga gärna säg vad ni tycker om den så att jag inte känner mig som helt dum idiot. O nu avslutningsvis vill jag bara tacka min underbara älskling som varit/är mitt stora stöd i denna "nationella" kris.


''I don't know since when I changed to such a cold-hearted guy
I have to warm this frozen, icy, lonely heart to thaw
I like being wrapped with warmness more than anything else for sure
I'm gonna make my coming days to be filled with laughter and joy

I let myself down that I'm more cruel than I thought I would be
I'm just a loser who ends up by caring for my soul
I don't give my heart to no one cause I don't wanna waste my time
I tried to love this loneliness to slip out of this lonesome hole

Sorrow is what I hate but it's grown my sensations
Regrets taught me how to make any hard decisions
Peace is always by my side but I've never felt it once
Love is not the word only for the sweet romance

Well, I'm scared, scared, scared, scared to death
And I'm scared to keep on going on my way
Well, I'm scared, scared, scared, scared to death
And I'll tell myself I'm special till the end

Recalling my torn, broken, aching heart of these long days
And all the memories I wanted to forget for making leaps
Recalling, breaking, aching, crying, making sure to me
And I take all and grin at my future on the way''

- Från Slip out (little more than before) av Beck/Mongolian Chop Squad